Maj- en frilevande nattsländelarv, Hydropsyche

Frilevande nattsländelarv- Hydropsyche.

Alla har vi våra traditioner, min är att kring juletid läsa Lars- Åke Olssons bok "Ur min flugask". Fastän att jag har läst boken många gönger så blir jag fortfarande lika barnsligt förtjust då jag läser den på nytt. Antagligen fångas jag av L-Å fina berättarkonst, dessutom bygger hans berättelser på verklig erfarenhet - det känns äkta på något vis.

Ett av kapitlen handlar om tidigt nymffiske med imitationer av frilevande nattsländelarver. Bilden på de olive/gula larverna som hör samman med texten har alltid tilltalat mig. Efter att jag läst boken för första gången band jag genast upp ett dussin dito larver. Men eftersom jag inte hade något olivefärgat naturmaterial så fick jag improvisera och använde Fly- Rite i stället.
Dom flesta öringar som vi fångade hemma i Tidan blev utsatta för noggranna maginnehållsanalyser. Ofta hade dom ätit just nattsländelarver och att L-Å larv skulle fungera var jag helt övertygad om.

Vid mitten av 1980-talet var begreppet uppströms fridriftpresentation förknippat med Frank Sawyers "Netheravon style" en teknik som ansågs mycket svår att bemästra. Därför bedrevs nästan all typ av nymffiske i Tidan genom nedströmsfiske.

Platsen där den olivegröna larven skulle sjösättas var given, nedströms snabbforsen bildas ett litet bakvatten där det brukar stå en öring.
Jag kastade flugan rakt ut och lät den sedan svepa med nedöver på våtflugemanér. Vid tredje kastet kändes det som att flugan skrapade i en sten, det kändes absolut inte som något napp. Vid nästa kast upprepades samma sak igen, men fortfarande ingen fisk.

Det kändes mysigt att stå där i strömmen med en av L-Å flugor och fiska efter vild Tidanöring. Tänk om "skrapningarna" ute i strömmen varit napp, då hade upplevelsen än mer fulländad. Med fantasins hjälp omvandlades de falska huggen till verkliga, det var en av åns storöringar som varit framme två gånger efter flugan utan att fastna.

Nästa gång då flugan på nytt svepte fram i strömmen kändes "skrapet" på nytt. Spöet lyftes och storöringen skulle krokas. Allt blev tvärstumt, så där stumt som bara en stor sten kan kännas.

För att simulera låtsasfiskens rörelse sänkte jag ner fluglinan närmast spötoppen i strömmen. Kraften ifrån vattnet fick spötoppen att buga djupt ned i korkhandtaget.

-Har du en på? Ropade Petri undrnade i från andra sidan.

Jisses vad pinsamt, där stod jag och lekte storfiskare med ett rejält bottennapp i andra änden. Jag hade blivit påkommen med en barnslig lek. Genast började jag rycka i linan för att bli kvitt bottennappet och den löjliga känslan.

Så plötsligt svarar det i emot där nedifrån, platsen där linan skär igenom vattenytan började flytta på sig fram och tillbaks. Drömmen har tydligen blivit verklighet och min fantasiöring har förvandlast till en riktig!

Efter en stunds kämpande kommer till sist en utmattad knapp kiloöring inglidandes mot håven. Trots att detta hände för mer än 25 år sedan så minns jag öringens utseende som om det hade hänt i går.

I Maj är strömmen full av olika nymfer och larver, klara att kläckas inom någon eller ett par månader. Därför tycker jag att en imitation av en frilevande nattsländelarv ett mycket bra flugval under dom dagar som fisken inte vakar.

Maj månadens fluga är en modern version av en frilevande nattsländelarv, där naturmaterial har bytts ut mot Fly- Rite. Flugan fiskar jag uteslutande genom uppströms fridriftspresentation.

Bindbeskrivning.
Krok: Partridge YK12 stl.12
Bindtråd: Mörkbrun.
Förtyngning: Blytråd fin.
Ribbing: Unimono
Kropp: Fly-Rite- i denna fluga 50% vardera av nr 28 och 35
Hackel: Stare eller höna.