Arbete och lite öringfiske.

Tänk att det snart sätter i gång igen, brunbrända elever som glatt diskuterar sommarlovets äventyr längs skolans korridorer. Tiden och sommaren har gått så "hemskans" snabbt, några flugkast och en harr senare så är det plötsligt skolstart igen.
Somliga får panik över att tiden går så fort, jag försöker låta bli att få det, men visst känns tiden stressande ibland. Det är så mycket som ska hinnas med under en sommar, så många vatten att pröva, bilder som ska fotas och för att inte tala om alla dem som man önskar hälsa på och fiska tillsammans med.

 

Det har varit mycket arbete senaste tiden, bland annat så har det varit inlämning av flugbindarskolan till svenskt fiske. Dessutom var jag sent ute med materialet till Flugfiske i Norden, men nu är allt lämnat och klart för den här gången. Artiklarna till båda tidningarna har tydlig höstkänsla och behandlar båda fiske med små torrflugor och fjädermyggpuppor.

 

Men visst har det även hunnits med lite fiske också, både i Säveån, Hökensås och hemma i klubbåá.
Säveån besökte vi för ca 10 dagar sedan, jag och Martin. Ulf skulle jobba dag och kunde komma ner till ån först under eftermiddagen.
Dagfisket blev dock inte lika lyckat som vi hade hoppats på, höga flöden satte stopp för både kläckningar och "fisklig" ytaktivitet. Jag försökte ganska idogt med torrfluga över mina favoritströmmar men lyckades inget vidare.
Under kvällen blev det emellertid bättre och hoppets stjärna tändes. I höljan ställde sig flera fiskar och började vaka. Av vakformen att döma antog jag först att det enbart var tal om småöring. Men Ulf som har ån som sitt hemmavatten försäkrade att så inte var fallet, utan påpekade att somliga av dem var ganska stora.

Martin nymffiskar i Stora Prästgårdshöljan.

 

Fastän att vaken nu duggade tätt, så var det ingalunda någon enkel uppgift att fånga dom. Kastavståndet ut till dom närmsta fiskarna var säkert runt 25 meter och bakom mig fanns det mesta att fastna i vid ett bakkast.
Jösses så jag kämpade, många flugbyten, tafsbyten varvade av dåliga och bra kast. Ibland lyckades jag lura någon av öringarna, men att sedan fästa dom verkade snudd på omöjligt.
Till slut så gick det ändå vägen, trots alla tidigare problem. Fisken tog en liten "cdcnattis", rusade och följde upp med ett par höga luftsprång. Jag tror knappast att jag någonsin varit så nervös över att tappa en fisk som just denna.

Så här glad blev jag efter denna vackra torrflugeöring. (foto.Ulf Börjesson)

Efter en spännande dragkamp som antagligen hade kunnat sluta hur som helst så fick jag in den till håven efter ett tag. Jag tror öringen mätte 53 cm, prima kondition och vackert tecknad.
Det lär bli fler turer mot Götet före säsongen är över,lita på det.

Här hemma har fisket varit lite si och så, höga vattenflöden på grund av allt regnande har gjort torrflugefisket dåligt. I klubbåna har jag bara sett några enstaka bäcklsländor men inget annat i insektsväg som skulle ha kunnat locka upp fisken till ytan.
Ett par oplanerade kvällsturer har ändå hunnits med, inget rekordfiske förutom några mindre öringar tagna på streamer och naturligtvis Ballindarry Black.

 

Niklas tjecknymfar i klubbåá.

Vägen norrut genom Värmland kan summeras med ett enda ord, hällregn. Jag tror faktiskt aldrig någonsin att jag varit med om något liknande tidigare och till råga på allt så skulle eländet tydligen fortsätta in över Norge. Både jag och Jussi hade förberett oss för fiasko och att vi skulle vara tvungna att återvända längre fram i höst.

 

Som utlovat var vädret uselt de första dagarna. Men trots regn så gick ändå att filma, undervattenscener, lite skyltar och vyer. Fisket var kass och inte gick det att göra några snackscener heller. Men som Robert Gustavssons dansbandskaraktär säger - "Efter regn kommer solsken".

 

Vi hade från start hoppats kunna göra 4- 5 olika scener om våtflugefiske vilket vi också lyckades med. Visserligen var inte fisket på topp men trots det så lyckades vi ändå filma några hyggliga harrar. Jag hade hoppats på att de stora harrarna vid Isterforsens nacke skulle finnas kvar. Men det var dom inte, där stod mest småfisk och sik.

Kvällsfisket på Isterforsens nacke brukar vara bra

Däremot gick det bättre längre ner i älven i höjd med samhället Snerta. Vattennivån hade sjunkit ner till normalnivå och dom vanliga platserna var plötsligt fiskbara. Jag upplevde att dagfisket var bäst trots kläckning och svärmning av både dag- och nattsländor under kvällarna.
Om jag får tid över skulle det vara roligt att göra ett återbesök i september, då fisket med "midgeflugor" är så bra.

 

Efter Norge fortsatte vi vår resa norrut mot Saxnäs utanför Vilhelmina. Meningen med resan var att filma ett kapitel till den kommande filmen om streamerfiske. Jakob Jonasson arbetar som guide i området och är dessutom delägare i Kultsjögården. Förutom logi och caféverksamhet så har man där också hand om fisket i Ransaråns sel.
Selen är vida omtalade för sitt fina rödingfiske, men där finns också chans på verklig storöring. Vi hade valt ut området mest för att just Jakob är verksam där. Hans stora erfarenhet som streamerfiskare efter storöring är unik och bör naturligtvis uppmärksammas.

Jakob fiskar streamer på det nedre selet i Ransarån

Första dagen filmade vi i övre selet. Solen hettade och där fanns knappt ett moln på himmelen. Med andra ord inga optimala förhållanden, men fiska skulle vi göra ändå. Mina tidigare erfarenheter av rödingfiske har till stor del gått att jämföra med regnbågsfisket här hemma. Eftersom vi nödvändigtvis skulle fiska med streamer så kände jag mig tvungen att testa med sjunklina och en vit Booby. Jag hör själv hur illa det låter, men för mig så finns det inga "heliga kor", inte ens rödingen.

 

Den ljusa flugan syns tydligt i det klara vattnet då den långsamt sveper fram över botten. Så plötsligt uppenbarar sig en skugga strax därbakom. En hygglig röding följer efter, ungefär som havsöringen på västkusten brukar göra. Jag pausar, fisken tvekar och vänder utåt igen. Jag ökar farten på flugan och vinner ånyo rödingens intresse som till slut hugger. Det är en vacker fisk på ungefär ett kilo och bilderna som Jussi tar är i mitt tycke riktigt trevliga.

Kaffe på norrländskt vis

 

Den vita Boobyn ger ytterligare några napp under dagen, men annars är fisket helt dött.
Dagen därpå tar Jakob med oss ut på sitt specialfiske, efter storöring i Vindelälven. Då jag ser älven blir jag först rädd, jösses vilket stort vatten. Jakob som fiskade med ett tvåhandsspö kunde presentera flugan på ett avsevärt bättre sätt än vad jag kunde göra med min tiofotare. Men trots bra guidning, rätt flugor och dom bästa platserna så uteblev storöringen. Jakob klagade på att älven var hög och att det därför var svårt att presentera flugan på ett bra sätt.

 

Den tredje och sista dagen fortsatte vi att filma vid selen. Fisket var till en början fortsatt trögt, men under kvällen så lossnade det rejält. Jakob fick en fin öring vid inloppet på en RM-simpa och själv fick jag ytterligare ett par fina rödingar.
Med tanke på förutsättningarna så måste vi ändå vara nöjda med fisket. Vi fick tre riktigt fina rödingar och en hygglig öring fastän att mycket tid gick åt till att filma snack, tackel och gångscener.

Ransaråns röding håller oftast en hygglig storlek

 

Nästa vecka börjar skolan igen och jag känner mig verkligen laddad. Ska bli kul att träffa eleverna och se hur mycket dom har vuxit under sommarlovet.
Men det kommer också att finnas mycket tid över för fiske framöver, åtminstone några dagar i veckan. Till nästa vecka hoppas jag göra en tur till klubbåna och kanske en sväng till Säveån, förutsatt att vädret tillåter förståss.

 

Jag och Petri har som tradition att nattfiska på Hökensås minst en gång om året. Mestadels har vi hållit till vid Prinssjöarna eller i Lilla havsjön. I år skulle vi testa Strandgölen, där jag ofta nattfiskade under 1990-talet.

 

Tillskillnad i från yngre dagar åkte vi upp till sjön ganska tidigt. Mest för att vi också skulle få tid över att gå igenom allt annat som hänt under sommaren. Petri och jag har fiskat tillsammans i nära trettio år och trivs alltid bra tillsammans. I viken utanför huserade den charmiga svarthakedoppingen. Arten är tydligen sällsynt varför flugfiskare numer fått konkurrens vid sjön av nyfikna fågelskådare. Det är kul att upptäcka naturen i kombination med flugfisket, på så vis får fiskeintresset ett större djup.

 

Första timmarna vid sjön är fisket tämligen dött, några enstaka vak här och var men inget "racerfiske" att tala om för egen del. Petri har däremot ett betydligt mer intressant fiske och missar inte mindre än fyra- fem hugg första timmen. Han använde en stor Muddler minnow, som torrfluga för att imitera en stor nattslända. Eftersom Petri sällan annars missar en fisk på torrfluga så misstänker jag att flugan var för stor och att dom därför tvekat i sista stund.

 

Spännande mörkerfiske i Strandgölen.

Strax efter midnatt gick jag ner till "Flicksländeviken", nedanför lilla bilparkeringen. Här brukar fisket vara bra under småtimmarna, åtminstone var det så för tio år sedan. Ett vak alldeles bredvid mig visade att jag tänkt rätt. En stor Buse bunden på en åtta placerades snabbt intill, därefter följde en kort väntan och sedan en mycket långsam handtvist. Hugget var knappt noterbart, men trots det så lyfte jag spöet i ren reflex. Regnbågen kändes ganska loj och kunde snabbt fightas trött på kort lina.

En Buse hemfiskad strax under ytan var melodin i Strandgölen.

Nästa båge tog också på en Buse inne i parkeringsviken. Min favoritfiskeplats vid nattfiske är längs brantkanten på andra sidan. Den här regnbågen var det betydligt mer fart på och bjöd på ett par rejäla rusningar före jag väl lyckades få in den. Vid normala förhållanden skulle jag antagligen ha släppt tillbaks den här fisken eftersom den helt tydligt hade gått i sjön under många år. Men vattentemperaturen är över 23 grader och en utpumpad regnbåge i den storleken hade helt säkert inte överlevt.

 

Tillskillnad ifrån tidigare år tog vi det lugnt och sov ett par timmar i bilen, för att vara i form till det tidiga gryningsfisket.
Vid 04:00 satte vi igång igen och Petris oflyt höll i sig. Det var nästan som om det gick troll i allt han gjorde, tafsar som oförklarligt gick av eller flugor som släppte taget- allt hände. Så till sist vände lyckan och Petri kunde med råge ge igen på alla "Murphy´s" illhärjningar tidigare under natten. Ute på sandudden var det fisket klart bäst under morgonen. Ett antal fiskar syntes vaka och både Petri och jag fångade tillsammans flera fina regnbågar.

Petri landar en vacker sommarbåge från Strandgölen. 

 

Då vi undersökte maginnehållet på dom fiskar vi hade fångat så fanns där en hel del noterbart. I huvudsak hade dom ätit ryggsimmare, sävsländenymfer och fjädermygglarver. Men där fanns också en del husmask, nattsländor och puppor.

 

Sammantaget så var fisket i Strandgölen det bästa jag har haft i sjön sedan flera år. Vi räknade samman alla fiskar vi varit i kontakt med under vårt fiske och hamnade på mer än 20. Naturligtvis missade vi eller tappade dom flesta, men siffran säger lite om hur fisket i sjön är just nu.

 

I morgon bär det iväg norrut för filminspelning, först till Norge och sedan till Saxnäs. Jag är lite nervös för hur vädret kommer att bli, det har nämligen utlovats mycket regn i Norge- men "vädersiarna" har haft fel förut.

 

Om Du har tid över och skulle vilja unna dig något speciellt i sommar, ta då en titt under rubriken "Nyheter".

 

Visst är det skönt att vara helt ledig ibland, åtminstone har det varit det för mig. Jag, Anna och Bosse har bott i sommarstugan sedan slutet av juni. Här finns vare sig telefon eller internet och tiden ägnas helt åt nuet. Bosse har återhämtat sig väl efter hjärtoperationen och vi håller tummarna varje dag för att han ska klara sig ytterligare en dag, vecka eller månad.

 

Mycket tid går åt till sommarstugepyssel så som att snickra, måla och laga. Dessutom har vi lagt ett nytt tak med rejäla pannor som enligt försäljaren ska hålla regnet "ute", hoppas han har rätt.
Förutom att snickra har jag också ägnat mycket tid bakom "skrivbordet". Dels så arbetar jag på flugbindarboken som jag hoppas skall bli klar till våren. Om några dagar åker jag och Jussi från Mountain Media norröver för att filma två "kapitel" till Streamer- och våtflugefilmen. Båda projekten kräver noggrant förberedda manus så att vi på plats kan jobba så effektivt som möjligt. Fast det förstås, det finns emellertid en hake. Då vi lade på det nya takteglet lyckades jag slå mig själv med hammaren under ögat, vilket resulterade i en vacker blåtira. Hoppas att den snart läker ut, för tänk hur det skulle se ut på film.

Småbågarna i strömmen går gärna upp till en liten nattslända.

Trots fortsatt höga dagstemperaturer har ändå några fisketurer hunnits med. Mest har det förstås blivit i Tidan- Baltak eftersom jag där med gott samvete kan ta upp mina fångade fiskar. Åns vattentemperatur är fortfarande kring 23 grader vilket i sig kan förklara fiskens ointresse att äta.
Men det finns fortfarande tider och platser i ån som fiskar bra, till exempel kanalsträckan vid fallet samt strömmarna nere vid Bälteberga.

Morgondaggen ligger fortfarande.

Uppe vid fallet tycker jag att morgonfisket från 06.00 varit klart bäst. Små mörkbruna nattsländorna kläcker under natten och fram till 07.00. Merparten av fisken har tagits på en liten Elk Hair Caddis i stl 16 och 18, gärna sparsamt bunden. Men jag får sällan särskilt mycket fisk och merparten av dom jag får är ganska små. Anledningen kan förklaras av att dom mindre individerna i lägre grad påverkas av den höga vattentemperaturen.

En sparsamt dressad Elk Hair Caddis har fiskat bäst. 

Här om kvällen åkte jag upp till klubbåna. Jag har inte fiskat där sedan i juni och vet att vattenståndet i ån är lågt. Men efter den senaste veckans regnande så kanske situationen där hade förbättrats. Jag tycker mycket om att gå längs ån eftersom jag där kan uppleva en helt annan naturtyp än här hemma. Ekhagarna minner om en försvunnen tid då detta landskap en gång hyste folkkungar och stora kyrkliga kloster.

 

Vattentemperaturen i ån visar knappa 16 grader men vattenståndet är fortfarande kritiskt. Jag följer ån in mot de skymningsmörka trädtopparna, samtidigt som mitt inre fylls av en kittlande frihetskänsla som kallas sommarlov. Inte ett liv, jag spanar, lyssnar och spanar igen- men intet. Fortsätter ytterligare ett stycke längre nedströms mot ett av åns djuppartier.

 

Ljudet ifrån det kraftiga vaket är plötsligt, nästan överrumplande. Jag sätter mig ner för att lokalisera varifrån det kommer och mycket riktigt står där en ätande fisk ute i polens djupa vatten. Trots att jag åkt drygt åtta mil för att komma hit så känner jag ändå ingen brådska med att börja fiska. Vaken är aggressiva men det är svårt att avgöra vad det är som öringen äter. Kanske är det nattsländor eller möjligen någon typ av landinsekter, men jag vet inte säkert.

 

Efter ett tag går det inte allt hålla sig längre, jag är ju trots allt i första hand flugfiskare. Tittar förbryllat ner i asken bland flugor en stund - vad sjutton väljer man till en sådan fisk?
I ett av hörnen ligger en rejäl gräshoppa bunden av den amerikanske proffsbindaren AK Best. Eftersom jag tidigare under kvällen sett en del gräshoppor längs vägkanten så kändes rätt att pröva Best fluga.

 

Nattöringen tog en stor gräshoppa.

Amerikanska guider har tidigare berättat för mig att det är viktigt att "slå" ner gräshoppan i vattenytan då den läggs ut. Fisken känner igen ljudet efter en kraschad gräshoppa och söker sig därför mot platsen. Knepet fungerar, öringen vänder upp och tar flugan omedelbart. Den känns tung, håller sig stumt kvar mott botten. Men efter en stund ger den med sig och följer snällt med in mot håven. Huvudet är stort och matchar inte alls resten av kroppen. Det är en returfisk som knappast kommer att överleva nästa vinter. Jag håller den kvar i håven en stund för att vara säker på att den har återhämtat sig ordentligt före retur.

 

Det är sommarnatt och temperaturen visar fortfarande över tjugo grader. Jag sitter ensam kvar vid ån men känner mig ändå inte utelämnad. Sällskapet av dom uråldriga ekarna med alla sina minnen skapar en varm trygghet.
  

Efter Norgebesöket har vädret varit galet, nya värmerekord tangeras dagligen i hela södra Sverige. Öringfiske är inte att tänka på, dom skulle antagligen dö efter att ha blivit drillade i det varma vattnet. Hörde förresten att flera sjöar på Hökensås har en yttemperatur på 23,5 grader! Det kanske inte är så konstigt att fisket just nu är bäst från sen kväll fram till tidig gryning.

Trots värme så har det ändå blivit en del fiske här på hemmaplan. Baltak har periodvis fiskat riktigt bra under kvällar och tidiga morgnar.
Sommaren hör sländorna och torrflugefisket till, åtminstone är det så för mig. Därför har besöken vid ån mestadels gått ut på att leta efter vakande fisk.
Det kläcker fortfarande en del Gul forsslända under kvällarna, men sländorna intresserar vare sig öring eller regnbåge nämnvärt.
Däremot svärmar det gula bäcksländor från ca 22.00 och en timma framåt. Dom äggläggande honorna har fått igång den mindre "semivilda" regnbågen i några av polerna. Framförallt har jag haft ett mycket givande kvällsfiske i "Ruinpolen" nedan Bältebergabron.

Regnbåge har även setts vaka längs åns lugnsträckor.

I går kväll kom jag ut till ån först efter 22.00, alltså något sent. I luften syntes både nattsländor och bäcksländor. Nästan genast satte flera fiskar i gång att vaka mitt ute i strömmen. Att bedöma av storleken så var det knappast några större fiskar det rörde sig om, mellan 30- 40 cm skulle jag gissa. Vaken var mycket nätta och ibland var det svårt att upptäcka dom.
Jag prövade först med en ganska mörk E-12 i storlek 16 att försöka matcha dom mindre nattsländorna med. Men inget intresse, trots flera draggfria drifter över aktivt vakande fiskar.

De "semivilda" regnbågarna vakar under kvällar och morgnar.

Bytte senare till en ljus, nästan kräm-gul Elk hair Caddis i stl 16. Flugan var betydligt lättare att upptäcka mot den mörka vattenytan än E-12an. Fisken närmast mig som först stod på tur att testas behövde ingen längre övertalning. Den tog vid andra driften, och jag kände mig mycket säker på att ha funnit ut rätt "medicin".
På samma sätt fortsatte den efterföljande timmen, ingen av dom vakande fiskarna tvekade någonsin att ta den ljusa Elk hair caddisén.

Förutom sena kvällar har det också blivit ett par försök under tidiga morgnar. Bäcksländorna har inte varit aktiva däremot har dom mindre nattsländorna fått upp en del fisk till ytan. I det varma vädret söker sig regnbågen gärna upp mot fallet eller till strömmen strax nedan. Direkt efter 06.00 då fisket startar har det gått att lura upp enstaka fiskar längst kanalsträckans kanter på en lite brun/svart nattslända i stl 18. Efter 07.30 har vaken upphört och fisken gått ut och ställt sig ute i strömmen igen.

Små ca 5 mm långa nattsländor kläcker i Tidan just nu.

Förutom Baltak så finns också andra spännande fisken att ägna sig åt nu. Exempelvis harrfiske i Vättern, gädda eller nattfiske på Hökensås för att nämna några.

Inför planeringen av sommarens flugfisketräff i Norge var både jag och Ulf oroliga över om tillräckligt intresse skulle finnas. Märk vår förvåning då kursen var tulltecknad ett par veckor senare. Därefter följde nästa oro, tänk om inte upplägget skulle hålla. Tänk om deltagarna skulle ha helt andra önskemål än det vi tänkt leverera.

 

Förra veckan var det så äntligen dags för tretton deltagare att träffas i den lilla byn Plassen intill den väldiga Femundsälven i Norge.
Under fem dagar gick vi igenom fridriftspresentation och hasarteknik med torrfluga samt tjecknymfmetoden och modern våtflugeteknik. Förutom fisketeknikerna så band vi också lämpliga flugor för varje teknik.
Som skollärare är det lätt till att bli något "schematisk" alltså att följa en upplagd plan till punkt och pricka. Men efter någon dag anpassade även jag mig till en något mer avslappnad hållning.

Ulf berättar hur vingarna på torrflugan ska sitta.

 

Fisket i älven var riktigt hyggligt, i alla fall för vissa. Femundsälven är inte direkt känd för sin storharr, däremot finns det gott om fisk på tre- fyra hekton. För att inte göra någon besviken berättade jag redan första kvällen om älvens potential och att en kilofisk skulle ses som något extra. Jag har aldrig haft så fel någon gång förut. Efter kursveckan hade deltagarna fångat mer än 15 harrar kring kilot. Lägg där till några hyggliga öringar på strax under kilot!

Johan Sjunnestad fångade veckans största harr, 53 cm.

Jag tycker att kursen gick riktigt bra och i samband med utvärderingen så verkade även deltagarna nöjda. Dock saknade alla "kastpasset" som uteblev på grund av regn och blåst. Till nästa år kommer vi inte att missa det, lovar.
Tack alla som deltog och för att ni gjorde dessa dagar så minnesvärda och roliga!

 

Magnus fiskar med våtfluga i ett av älvens snabba partier.

 

Efter att kursen avslutats stannade jag kvar i området för att hjälpa till på nästa evenemang nämligen "sportfiskefestivalen". Min uppgift där var att hålla en tjecknymfkurs på fredagen samt en ungdomskurs på lördagen. Uppslutningen kring mina pass var inte direkt överväldigande men dom deltagarna som var med verkade nöjda.
 
Min vän Tomas Johansson från Karlskoga demonstrerade flugbindning. Intresset för hans alster var stort och jag vet inte hur många beställningar på specialflugor han fick under dessa dagar.

 
Efter flugbindarpassen fiskade vi efter vakande storharr vid en av älvens större inloppsströmmar. Fisket var bra, tidvis mycket bra, särskilt under nätterna. Under kvällarna kläckte rikliga mängder av Gul Forsslända, men harrens intresse för dessa var litet. I stället var det de sporadiskt kläckande P.Grandis, (Jättenattslända) som lockade upp dom till ytan. Tomas fick flera rejält storra "gråharrar" på en "foamkläckare" i storlek 8. Jag hade inga kläckare i rätt storlek, därför blev det till att improvisera. I asken fanns en stor nattslända bunden med ett fallskärmshackel, cdcvinge och en kropp av ilsket grön Fly-Rite. Då flugan placerades intill mig såg jag att kroppen snabbt bröt igenom ytan men bars upp av den lågt liggande vingen och hacklet.
En av storharrarna i strömmen som dittills vägrat mina flugor gick upp och tog den lågt flytande nattsländan direkt. Följande kvällar firade både kläckaren och nattsländan triumf och kommer i framtiden aldrig att saknas i min ask för harrfiske.

Harren kunde inte motstå nattsländan med fallskärmshacklet.

 
 På väg hem gjorde vi ett stopp vid det lilla samhället Plassen, strax före den svenska gränsen. Här har älven bytt namn till Trysilälven och är känd för sitt fina harrfiske. Ett av partierna är en särskild flugfiskesträcka som drivs av Snorre Grønnæss.
Snorre var mycket positiv och berättade att torrflugefisket varit mycket bra sista tiden. Vattennivån i älven var visserligen en halvmeter över normalt men fisket var trots det ändå bra.
Jag och Tomas fick båda en del fisk, han på myror och jag med tjecknymf. Fisket var väl hyggligt men helt ärligt så var vi båda ganska mätta på harrfiske och åkte hem före kvällens kläckningar började.

Under en tid har det varit omöjligt att komma in på hemsidan. Det beror tydligen på att servern som sidan varit kopplad mot inte har fungerat. Nu ska dock problemet vara löst, hoppas jag i alla fall.

 

Här kommer två blogginlägg som jag skrivit tidigare, men som inte gått att lägga in.

 

För mig är Danicafisket årets stora höjdpunkt. Vanligen börjar kläckningarna först i Halland, därefter följer åarna i Västra Götaland och sist klubbåá på höglandet. I den senare kläcker sländorna vanligen först efter 15/6. I år då allt har varit senare än vanligt pågår faktiskt kläckningarna fortfarande!

 

Av den anledningen skulle det bli ett besök på klubbåa´s mellansträcka. Trots att ån här är ganska grund så finns det ändå en hel del hyfsad öring, därför var mina förväntningar ganska höga.
Sträckan börjar vid landsvägsbron och sträcker sig upp till "traktorvadet". Vi kallar platsen så eftersom hjulspåren efter skogsmaskinerna som "städade" upp efter stormen Gudrun fortfarande finns kvar.

Ån står i sommarskrud, här och var vakar öringar efter Danica.

Eftersom jag aldrig tidigare (under 15 år) utforskat vad som döljs under landsvägsbron skulle det i dag bli dags att göra det.
Väl under bron infann sig snart en känsla av att vara innestängd i en gammal fängelsehåla. Ifrån taket hängde droppstenar och lukten av fuktig sten påminde om farmors jordkällare.
Märkligt nog fanns här inte mycket fisk, bara en liten öring som glupskt tog min Danica. Men längs ena kanten hittade jag rejäl djupgrop som borde utgöra en perfekt ståndplats. Jag får helt enkelt undersöka brovalvet och gropen vid senare tillfälle, för vem vet kanske väntar där årets storöring?

Danican, vår största och kanske vackraste dagslända.

 

Hur var det med Danicor då? Jo dom kläckte, inga mängder men ändå tillräckligt många för att flera öringar skulle vara intresserade.
Jag lyckades kroka flera stycken, varav de tre första var av större format. Alltså över 35 cm vilket bedöms som hyggliga fiskar i den här ån. Dessvärre lyckades jag tappa dom före håvning. Strunt samma, det var spännande att lura upp dom till torrflugan i alla fall.

Några av öringarna mätte över 32 cm....

Under veckan har vi även haft ungdomsläger på Hökensås. 14 stycken glada ungdomar i åldrarna 11- 17 år samlades under fyra fullspäckade dagar med flugfiske på schemat.
Det är särskilt spännande att få träffa dom som varit med tidigare. Dom växer och blir allt större för varje år som går. Fisket i sjöarna var högst varierande, ömsom bra och ömsom dåligt.

 

Merparten av fisken togs med flytflugor fiskade med sjunklina längs botten. På vattenytan syntes den stora "Phryganea grandis" kläcka men trots det så vakade ändå inte regnbågarna.

 

Flera av grabbarna fick med sina egenhändigt bundna flugor sina första flugfiskade regnbågar under lägret.
En särskilt minnesvärd händelse var då Harald fångade en verklig storbåge i Bältebergapolen. Dom flesta i gruppen hade valt att åka hem med Martin och Pontus, kvar fanns bara några verkligt hängivna.
Harald som drömde om att fånga en "storbåge" visste att chansen till det var störst i Baltak.

 

Beväpnad med en rejäl bäcksländenymf i storlek 8 smög han sig ut längs polens nacke. Storfisken skulle stå mot andra sidan, det visste han sedan tidigare. Några kast senare hände det han väntat på. Tafsen sträckte, signalerade napp. Sekunden senare svarade Harald med ett snabbt mothugg. Ifrån djupet svarade några tunga knyckar, till en början lite lojt nästan sävligt. Kampen mellan Harald och bågen varade en bra stund, utgången kunde nog ha slutat hur som helst. Men den här gången förlorade fisken, och Harald var världens lyckligaste.

Harald med sin jättebåge från Baltak

Om allt fungerar ska jag försöka lägga ut månadens fluga i kväll. Det har dock varit en del problem att få programmet att göra som jag vill, hoppas hoppas.

Vill först beklaga svårigheterna med att komma in på sidan senaste veckan. Detta beror tydligen på ett fel i servern och kommer att åtgärdas snarast.

 

Skolavslutningar innebär alltid en kluven känsla. På ett sätt är det skönt att göra avslut och äntligen släppa i väg niorna till gymnasiet. Men då man väl står där och önskar "lycka till i framtiden" så får i alla fall jag en anledning att bita ihop lite extra.
Då kören framme på scen sjunger "Den blomster tid nu kommer" infinner sig en skön känsla av att snart vara ledig- på riktigt!

 

Efter mycket avvägande bestämde vi oss (jag och Martin) för att ägna följande dagar i Säveån, vid Floda- Göteborg.

 

Eftersom Danican just kläcker i ån så är fisketrycket stort. Samtliga kort var för dagen redan uppbokade på populära "övre sträckan" men på den nedre fanns det fortfarande platser kvar.
Eftersom jag aldrig har fiskat den nedre sträckan förut så visste jag inte riktigt vad vi skulle ställas inför. Visserligen hade jag hört att denna sträcka skulle vara betydligt snabbare och i hög grad sakna "övre sträckans" spännande lugnpoler.

 

Spindelnäten vid sidan av ån var alla fulla av Danicor. Mot dammens spegelblanka yta syntes flera äggläggande honor, några av dom försvann ner i ett av de sporadiska vaken.
Martin valde att röra sig nedströms medan jag själv var nyfiken att se efter hur ån såg ut längre uppströms.

I spindelns fångstnät var helt fullt av dom stora sländorna.

Trots talrikt med insekter på ytan så kom aldrig vakfesten i gång på allvar. Några öringar vakade dock men eftersom dom flesta verkade små så fick dom vara i fred.
Jag väntade, spanade och fortsatte nedöver ytterligare ett bra stycke. Desto längre kvällen framskred tilltog regnet allt mer. Vaken upphörde helt och på ytan syntes inte en slända.

 

Ifrån en av de djupare polerna löper en krabb grundström som i sig är uppdelad i flera markanta driftlinjer. Under dagtid är här antagligen för grunt för att hysa någon fisk, men i skydd av mörkret borde det vara en klassisk fiskeplats.
Efter en stunds väntan visar det sig att teorin stämmer, ett försiktigt vak i ena strömkanten ingjuter nytt hopp.

 

Vid liknande väder har en liten mörk, Irländsk våtfluga fungerat bra hemma i klubbåá. Jag brukar använda den som upphängare framför en March Brown eller en "Flymf". Men eftersom reglerna i Säveån inte tillåter att man fiskar med flera flugor så fick min Ballinderry Black sitta ensam.

 

På klassisk våtflugemanér kastar jag flugan uppströms och låter den därefter fritt driva med strömmen nedöver. Efter att den har passerat förbi min egen position lyfter jag långsamt spötoppen uppåt. Rörelsen gör att flugan stiger mot ytan likt en kläckande nattsländepuppa, något som brukar göra även en svårtrugad öring intresserad.

 

Efter några drifter så kom också det efterlängtade hugget. Precis då linbågen nedströms är på väg att sträckas ut så kommer den kraftiga stöten. Säveåns öring är känd för sin styrka och den här var inget undantag. Efter en lång dragkamp är det emellertid jag som tillslut vinner duellen. I från lampskenet syns en rejäl öringkropp blänka genom håvmaskorna. Den är vackert spolformad, mer guld än silver och täckt av stora röda prickar.

Säveåns öring är välmående, ofta kort och grov.

Jag känner ytterligare ett par stötar i linan innan jag lyckades kroka kvällens andra rejäla fisk. Efter ytterligare en hygglig match mellan två starka viljor, en lyckad håvning och några blixtbilder i ösregn så kände jag mig nöjd. Det var dags att åka hem till Ulf och Eva och prata igenom kvällen, morgondagen och allt annat som ska hinnas med.

 

Nästa dag får vi fått kort på den övre sträckan, där jag känner mig betydligt mer bekväm. Jag har inte fiskat där så värst mycket förut, men sträckorna passar mig och jag trivs där. Karlssons hölja strax nedströms reningsverket hör till en av mina absoluta favoritplatser, möjligen kan Madisonriver i USA matcha den - men tusan vet?

 

Överallt finns spännande ståndplatser, under träden, längst kanterna, grundströmmarna mitt i ån eller i anslutning till någon av alla storstenar. Under förmiddagen syntes bara några enstaka Danicor på vattenytan, däremot fanns det gott om nattsländor. En av mina ljusa E-12or matchade både storlek och färg och fick därför äran att bli först. Under förmiddagen syntes inga vak alls ute i strömmen, men jag vet av tidigare erfarenhet att öringen ändå kan stiga till en torrfluga.

Ljusa nattsländor motsvarande krokstorlek 12 svärmade.

Framför en av dom större stenarna, inte särskilt långt ut ifrån kanten bildas en tydlig blankfläck. Skymd av stenen såg jag aldrig då öringen gick upp och tog flugan. Men då tafsen plötsligt sträcktes upp ungefär som vid "Tjecknymffiske" förstod jag att något hade hänt. Vansinnigt hoppade den flera gånger ute i strömmen för att bli kvitt fluga och lina.
Jag lyckades dock hålla linan sträckt och behålla pressen till den hullinglösa kroken inne i fiskkäften. Några minuter senare var kampen vunnen och fisken kunde håvas. Jag vet inte vilken av resans öringar som gav mig mest lycka, men helt sant är att jag kände mig otroligt glad för denna vackra torrflugeöring.

 

Martin kämpade idogt i mer än två timmar med att försöka lura ett par av Prästgårdshöljans vakande storöringar. Men fastän att dom verkade ta det mesta i Danicaväg så vägrade dom ändå att ta Martins välfiskade imitationer. Martin har dock varit med förr och har alltid ett extra kort i rockärmen att ta till då nöden kräver. Skulle möjligen en stor Tidannymf även kunna fresta öringen i Säveån?

 

Vid nästa vak placerades nymfen någon meter uppströms, hugget var tveklöst. En storöring hade tagit och satte därefter Martin på verklig prövning. Det tog en stund och trots att fisken kom nära håven flera gånger så verkade den ändå aldrig vilja ge upp.
Tillslut gav den sig och Martin fick in den i håven. Öringen var i det närmaste perfekt, grov över ryggen, spolformad och med en otrolig färgprakt. Båda kände vi stor tacksamhet till vad fisket i Säveån hade gett.

Martin med sin vackra nymföring.

I slutet av veckan fiskade jag och Niklas i Baltak. Vår förhoppning var att öringen skulle komma i gång och vaka framåt kvällen. Vid tiotiden svärmade den lilla dagsländan Caenis i otaliga mängder ovanför ytan, men ingen av öringarna verkade ta notis.
Luftfuktigheten var stor och regnet kändes aldrig långt borta och gissa vilken fluga som fungerade bäst- jo visst en Irländsk Ballinderry Black i stl 14.