Veckan som gått har mest varit jobb, men några tillfällen vid vatten har ändå hunnits med.
I lördags instruerade jag ett mycket trevligt gäng ifrån Trollhättan, Volvo. De hade tidigare önskat ägna dagen till att lära tjecknymf och fridrift torrflugeteknik.
Jag hade mina föraningar om att vädret skulle bli sämre under dagen men hoppades att så inte skulle ske, men tänk vad fel jag hade.

Höst vid Tidan, Baltak
 
Förmiddagspasset ägnade vi åt att lära tjecknymftekniken. Killarna som alla hade många år av tidigare erfarenhet som flugfiskare anammade tekniken tämligen kvickt. Björn, var med på noterna och krokade en hel "drös" med bågar före vi andra riktigt hann förstå vad som egentligen hände. Samtliga deltagare krokade och kände fisk med metoden, vilket måste anses som ganska lyckat.
Strax före lunch kom så det utlovade ovädret in över oss. Kallt hällregn med stark blåst bidrog till att vi satt kvar extra länge inne i brygghuset vid Bälteberga i samband med lunch. Men så plötsligt övergick regnet efter en stund till ett lätt duggregn. Då precis som tidigare började sporrsländorna att kläcka. Några sländor på ytan senare satte två bågar igång att vaka i Bältebergapolen. Egentligen är det snudd på otroligt med tanke på det dåliga vädret, men jag tror att samtliga av killarna lyckades få upp åtminstone någon fisk till sin torrfluga.
Jag tycker att dagen var trevlig, trots regn och elände. Killarna kämpade på och jag tror att de flesta ändå var ganska nöjda.

I måndags var jag inbjuden att hålla ett föredrag i Linköpings flugfiskeklubb. Jag har besökt klubben ett par gånger tidigare, så det här var tredje gången.
De har bokat två föredrag om fisketeknik och flugor, Danicafiske efter öring och regnbåge.
Kvällen började tyvärr med en verklig förskräckelse, jag fick inte ut bilden ifrån datorn igenom projektorn! Men som tur var fanns där en kille som var datatekniker och lyckades ordna till det till slut- puh.

Det har varit ganska mycket skriva ett tag nu. Men i dag skulle jag i alla fall ta mig tid att komma ut på lite eget fiske. Möjligheterna är klart begränsade nu när öringsäsongen är över. Det blev ett besök till Baltak med förhoppning om en hygglig dagsländekläckning.
Jag beslöt mig för att bege mig nedströms och spana av läget i zon 6. Men där syntes endast ett par sporadiskt vakande fiskar så där fanns inget att hämta.
Det blev att vända och gå tillbaks uppströms, förbi allén till vasskanten vid pilen. Genast möttes jag av en vakande båge intill egna kanten. Av vaken att bedöma såg fisken verkligen liten ut. Men efter en stund stod det klart att trots små obetydliga vak så var det här en ganska rejäl bit. Jag väntade en stund för att om möjligen kunna se vad det var för något på ytan den åt. Snart var fallet solklart, ingen tvekan, den åt nykläckta dagsländor. Snabbt knöt jag på en olive Gimåslända i storlek 16, på en ganska klen tafsspets, 0,10mm. Redan vid första driften tog fisken flugan. Men Oj vilket liv det blev därefter. Efter diverse rusningar fram och tillbaks runt i polen fick jag till slut in fisken till håven. Väl där möttes jag av en ordentlig överraskning, trots idogt vakande så var fisken relativt nyinsatt. Stjärten hade fortfarande tydliga sår efter tiden i odlingen och nosen prydes av ett tydligt skrapmärke ifrån betongbassängen. Detta till trots kunde jag ändå inte låta bli att bli imponerad av att även tillsynes nyinsatt fisk snabbt finner sig till rätta i ån.

Ett stycke nedströms, längs allén stod ytterligare ett par fiskar och vakade. Mot andra sidan kryssade en försiktig fisk fram och tillbaks under ytan. Ibland slog vaken ut på samma ställe flera gånger i tät följd, för att sedan fortsätta tre meter därifrån. Situationen var svår, mellan mig och fisken ökar strömhastigheten till det dubbla. Anledningen beror på att åns mittparti trycks ihop och tar fart bredvid några stenar en bit uppströms. Lösningen fick bli att länga tafsen ytterligare ett par meter till en totallängd på nästan 5 meter. Då fisken väl satte i gång att vaka igen placerade jag flugan uppströms vaken, så att den hade ett par decimeter ner till fiskens matplats. Under tiden som flugan driftade ett par decimeter hann resten av fluglinan med att drifta nästan 3 meter. Men före flugan började dragga gick fisken upp och tog.
Jag kan inte hjälpa det men jag uppskattar verkligen dessa "semivilda" bågar på ca 35 cm. Stridbara, vackra och oerhört knepiga att lura, de har verkligen alla de kvaliteter man kan förvänta av en bra flugfisk.

Den semivilda bågen kan var en verklig utmaning att fånga.

Just nu är fisket i Baltak riktigt bra, torrflugefisket är fantastiskt och kläckningarna av sporrsländor och sent kläckande åsländor bara fortsätter.....