Resumé ett av USA.
 
Resan över till andra sidan atlanten gick förvånansvärt bra. Filmutbudet på planet var stort och jag kunde i lugn och ro klicka mej fram bland titlar jag aldrig hört talas om.
Vid flygplatsen i New Jersey väntade Ted med bilen färdigpackad inför helgens flugbindarmässa, "The international fly tying Symposium".

Vaknade flera gånger under natten, om det berodde på en obekväm hotellsäng eller en snarkande S. Thornton i sängen intill vet jag inte. Trots få sömntimmar var jag ändå förhållandevis pigg då jag vaknade morgon därpå.

Mässan arrangeras av Chuck Furimsky, som förövrigt även arrangerar ett flertal andra flugfiskemässor i USA. Just den här mässan är i första hand en renodlad flugbindarmässa, vilket i sig är ganska ovanligt. Mer än hundra flugbindare var inbjudna att delta, var av kanske tio utlänningar. De flesta namnen bland deltagarna var obekanta, men där fanns även en hel del kändisar så som; Steve Thornton, Ted Patlen, Dick Talleur, Paul Little, Dave Brandt, Fishy Fullum och Stack Scoville för att nämna några. Alla flugbindare hade sina specialiteter och täckte tillsammans in det mesta.

Chuck .F tittar på då sonen Ben binder en räkimitation av läder.

På mäsorna tar jag mig alltid tid att gå runt och kolla in vad dem andra deltagarna binder. Oftast lär man sig något nytt eller idéer till nya mönster.
Särskilt intressant på årets mässa var det att kolla in Mike Schmidt och Andres Toucedas fantastiska flugor.

M.Schmidt berättade att han haft som tradition att alltid avsluta en flugbindarkväll med att göra en klassisk våtfluga. Efter några år hade han utvecklats till en mycket kompetent våtflugebindare utöver det vanliga. Jag gillar speciellt att han lyfte fram de gamla amerikanska mönstren från 1930- tal som bland annat bands av Ray Bergman och Mary Orvis.

Mike Schmidt´s vackra våtflugor, en Captain och en Colonel Fuller.

På mässan fanns gott om duktiga imitationsflugbindare men A.Touceda stod för i mitt tycke något alldeles extra och lyfte upp "stilen" ytterligare en nivå. Visst, flugorna var fastlimmade på grenar som konstverk och var helt borttagna ur sitt fiskesammanhang. Men trots det så är stilen intressant och väl värd att beundra.

Touceda visade prov på verklig flugbindarkonst.

Under mässan hade jag fyra föredrag och en "work shop". Föredragen var dem samma som jag tidigare haft här hemma om "tjecknymffiske". Amerikanarna är verkligen intresserade av det europeiska nymffisket och ville veta allt om vad vi gör. Tack vare välbesökta föreläsningar så ville en butik börja sälja tjecknymffilmen i USA, så hädanefter finns filmen att köpa även där- askul!

Mässan var verkligen en höjdare och jag längtar redan till nästa års mässa, om läget tillåter förstås.

Dagen därpå var det dags för en kort sväng till Sandy Hook. Dessvärre så blåste det för mycket för att vi skulle kunna fiska ifrån pålandsidan, som brukar vara den bästa. Fisket här bedrivs i första hand efter "Sriped Bass" eller "Blue fish". Båda arterna är på grund av sin stridbarhet mycket populära bland flugfiskare i USA.

 
Oftast kör man på vägen som följer intill stranden och söker efter måsdyk eller avslöjande virvlar.
Dessvärre hade varelse "Striparna" eller "blueisarna" kommit in ännu så det blev inte mycket till fiske av. Men trots det så var det ändå skönt att komma ut och kasta i havet några timmar.

Efter mässan följde spännande fiske ibland annat legendariska Catskill. Där fick jag också möjlighet att fota alla originalflugor från de gamla Catskillmästarna. Om detta går att läsa om på bloggen på tisdag eller onsdag.