Valet för dagens fiske stod mellan Nissan eller i någon av "Västgötaåarna", valet föll till slut på Ätran. Eftersom kläckningarna sällan startar före klockan tio på förmiddagen så gjorde vi (Patrik och jag)oss ingen brådska, utan tog det ganska lugnt. Under de första timmarna hände absolut ingenting. Tiden gick och strax efter lunch gav vi upp för att istället testa en annan sträcka längre uppströms. Väl på plats, började det snart att regna. Eftersom vi båda vet att dagsländor tycker om regn och blåst, hoppades vi att fisket snart skulle komma igång. Det dröjde inte länge förrän Forssländor, Åsländor och en tidigt kläckande nattsländeart kom driftande på vattenytan. Kort därefter ställde de första öringarna upp sig och började vaka.

Ivrigt kastandes på de vakande öringarna lyckades jag genast riva och skrämma höljans två bättre fiskar. Men efter en stund hade den värsta ivern lagt sig och då gick det betydligt bättre. Både jag och Patrik fick under några timmars fiske flera fina öringar mellan 35- ca 45 cm. De flesta av fiskarna tog på imitationer av natt- eller Åsländor, vilket också var vad fisken åt. Noterbart var att öringen väldigt tydligt ignorerade de gula forssländorna, trots att dessa var talrikast. Men det skall understrykas att jag mycket sällan upplevt att öringen verkligen gått i gång på de gula, det verkas nästan som att de inte gillar dem? Ungefär som kor ignorera de gula smörblommorna i beteshagen. Fenomenet att fisken inte gärna tar de gula forssländorna har diskuterats tidigare, ibland annat engelsk fiskelitteratur.