Resumé av vecka 25- 26

 

Efter minutiösa förberedelser av kontakter, alternativa bilvägar, fiske, boende och inte minst manus var det dags för en nära två veckor lång Englandvisit. Resans syfte var att filma intervjuer, fiske och miljöer för kommande två produktioner av filmserien "modernt flugfiske".

 

För att spara tid, sjösjuka och pengar valde vi att bila över Danmark, Tyskland, Holland, Belgien och norra Frankrike till Calais. Därifrån tog vi färjan och landsteg Dover sent samma kväll. En lång resa med otaliga (otåliga) timmar i bilköer orsakade av vägbyggen skulle nu snart vara till ända. Nästan framme vid vårt slutmål, Shaftesbury, tog det stopp igen eller snarare "tvärnit". Efter att ha suttit helt still i drygt en timma, gav folk upp och lämnade bilarna vilt festande iklädda filtar. Vi fattade verkligen ingenting! Efter ytterligare någon timme hade vi ändå klarat oss ur kön och kunde fortsätta de sista kilometrarna fram till hotellet på en annan väg.

Dagen efter fick vi förklarat för oss vad köerna och alla festande människor på motorvägen kommit ifrån. Jo visst det var ju midsommarafton och mer än 30 000 människor var på väg till The stonehenge för att fira.

 

Efter en kort natt sömn skulle det bli tid över för att strosa runt i "stan" några timmar före kvällens aktiviteter. Shaftesbury visade sig vara ett otroligt pittoreskt litet samhälle med flera pubbar och restauranger att välja bland som erbjöd bra mat och dryck.

Vi ägnade större delen av dagen med att finslipa de sista detaljerna på resans planering ifrån en av pubbarnas uteplatser.

 

På kvällen var vi inbjudna till Charles Jardine, på barbeque i hans trädgård. Resten av byns alla invånare var också inbjudna för att där samla in pengar till att restaurera kyrkan. En trevlig kväll med spännande möten av människor jag annars aldrig skulle träffa. Charles har nyligen flyttat ner till södra England och här i byn skaffat ett hus med anor i från 1500-talet. Inne i huset har han sitt kontor, fyllt med minnen från olika möten med människor och resor. I huset ryms också ett välfyllt bibliotek med många intressanta titlar som jag själv länge varit på jakt efter. Men skojigast var nog ändå att en av de mest vältummade böckerna i samlingen var Lennart Bergqvist bok "Flugbindning på mitt sätt"!

 

20- 21/ 6 Fiske i Frome och på Test.

 

Charles hade lovat att ta oss med till den lilla kalkströmmen Frome ganska långt sydväst ner i Dorset. Efter en stunds sökande hittade vi tillslut vägen in till gården där ägaren bor. Huset såg ut som en herrgård omgiven med en parkliknande trädgård. Det syntes att de boende var sportintresserade, här fanns nämligen ordnat för både kricket och lerduveskytte.

Frome är en fantastiskt charmig liten kalkström, betydligt mindre än både Test och Itchen.

Fisket i ån var bra och Charles fick flera granna kiloöringar på torrfluga. Men, visst är det skillnad jämfört med fisket här hemma. Ån fullkomligt kokade av inplanterad öring som gärna steg till en högt flytande torrfluga. Men trots att öringen är isatt så var ändå fisket trevligt och charmigt på sitt vis. Eftersom filmkameran var riktad på Charles under merparten av tiden gavs jag möjlighet att fiska en stund på egen hand. En bit uppströms ifrån "fiskehutten" hittade jag ett koppel öringar som vakade mest hela tiden. Det enda jag såg på ytan var några mindre åsländor, så det fick bli en imitation av en liten grå cdc-torrfluga. Samtliga öringar som jag såg vaka tog min torrfluga så fort de fick de fick chansen. Fisket var enkelt, men ändå ganska bekvämt och trevligt.

Nästa pass skulle gå av stapeln på en sträcka i den berömda Test, där bland andra berömdheter som Marryat och Halford en gång fiskade. Tänk att Test faktiskt är en kanal, en gång bygd av romarna för att tjäna som vattenväg och vattenförsörjning till omgivande åkermark. På plats berättade river keepern att fisket här egentligen började ta fart först under mitten av 1800- talet. Då lät man först plantera ut öring, för att några år senare även sätta ut harr. De sistnämnda älskade ån och bildade snabbt bestånd över hela ån. Under många år ansågs harren vara en skräpfisk som man försökte decimera i antal med bland annat nät. I dag råder en syn på harren som nu tvärtom är en uppskattad fångst. Just denna vecka var det så kallat "Weed cutting week". Det betyder att man under dessa dagar hugger bort vass och andra vattenväxter för att göra ån mer tillgänglig för fiske.

Fisket i Test gick verkligen bra. Under kvällen hade vi mycket fisk som vakade och vi fick en del i mitt tycke trevliga filmscener. Bland annat en scen då vi båda står utvadade i ån och Charles krokar en fin öring. Fisket i Test får endast utföras genom uppströmsfiske. Det är alltså strängeligen förbjudet att kasta flugan nedströms. Ett kul fiske som är anpassat för just torrflugefiske. Flera fiskar krokades under kvällen både öring och regnbåge, samtliga på spent spinner eller små cdc- torrflugor.

 

22/ 6 Fiske med Sawyers nymfer

 

Dags för ett möte med Terry Lawton, som bland annat är mycket insatt i nymffiskets historia. Tillsammans med Terry skulle vi filma intervjuer och fiskescener till filmen "Frank Sawyers flugor" som beräknas komma i höst. Terry hade arrangerat fisket för oss på en annan sträcka av Test, intill samhället Stockbridge. Överallt såg vi stor, verkligt stor öring utmed åkanterna. Vissa av dem åt inte och visade därför heller inget intresse för våra flugor. Men trots att inte några sländor kläckte så fanns det ändå en del fisk som stod och åt under ytan. Utrustade med polaroidglasögon kunde vi smyga fram och försiktigt kasta ut en Fasanstjärtnymf som läts fridrifta in mot den ätande fiskens revir. Ett fantastsikt spännande fiske som blev nästan väl spännande då man såg fisken simma ut och ta flugan. Jag fick bland annat en otroligt vacker öring och en regnbåge.

 

24- 26/6 Fiske i Derbyshire wye

Äntligen dags att pröva den legendariska Derbyshire Wye med sin självreproducerande regnbåge. Fisket här hade arrangerats av Phillip White som tidigare tjänstgjort som river keeper för ån under flera år. I dag driver han en egen rörelse där han bland annat guidar och instruerar vid strömvattenfiske. Phillip gillar framförallt att fiska torrfluga och har även utvecklat ett flertal kända torrflugor. Charles skulle berätta om Sydenglands torrflugetradition medan White skulle göra detsamma fast ur ett nordengelskt perspektiv

Ån rinner förbi vid utkanten av det lilla samhället Rowsley där det berömda hotellet Peacock Hotel ligger. Hotellet har anor ifrån 1600- talet och sägs ha gästats av bland annat Charles Cotton. Sträckan vi fiskade består av bara halva ån. Ett stycke längre uppströms delar den sig varpå den andra hälften har använts för att driva en kvarn. Wye ringlar fram igenom ett landskap växlat av vacker ängsmark och djupa ekhagar.

Fisket i ån följs av strikta restrektioner där endast torrflugefiske är tillåtet. Anledningen till "Dry fly Only" sägs komma ifrån att Ogden en gång gästade ån. Som en av det moderna torrflugefiskets pionjärer visade han "Lorden" hur man fiskade med de flytande flugorna. Lorden blev enligt utsago helt betagen och beslöt sig för att hädanefter endast tillåta torrflugefiske i sin del av ån. Allt sedan Ogdens besök vid 1800- talets mitt har endast torrflugefiske varit tillåtet. Dessutom råder vadningsförbud vilket ibland var ett stort hinder för oss med tanke på filmandet.

Under dagarna var det olidligt varmt och vi ägnade större tiden till att spela in snack- och intervjuscener. Men under kvällarna svärmade både natt- och dagsländor. Bland annat en kväll så kom fisket i gång ordentligt. Fisken vakade överallt men var inte helt enkla att övertyga. Phillip kom med lösningen, en spent spinner försedd med en lysande grön äggsäck.

Senare under kvällen gick fisken i gång på äggläggande nattsländehonor. Jag hittade ett parti med lite snabbare vatten och kunde där hasa en rödbrun Elkhair Caddis. Oj vad det nappade. Fisket var otroligt bra och jag fick antagligen fler fiskar under följande halvtimme än jag fick under all övrig tid vid ån. Besöket vid Derbyshire wye gav mersmak och jag längtar redan tillbaks igen.

 

27- 28/ 6 Wharfe, en å med spidertradition

Jag är ohjälpligt förälskad i de mjukhacklade våtflugorna. Antagligen kommer denna förtjusning ifrån den tid då jag arbetade hos Allan Petterson på Fly- Dressing, som då fanns i Huskvarna. Hit kom bland andra Gunnar Johnsson och visade upp sina vackert bundna flymfer. Jag testade flymferna hemma i Tidan direkt och har allt sedan dess alltid haft några exemplar i asken. Även de nordengelska spiderflugorna har intresserat mig mycket. Framförallt dess historik som av någon anledning alltid stått i skuggan av det sydengelska torrflugefisket. Wharfe är ett av de vattendrag som ofta omnämns i samband med spiderfiskets historia, och nu var jag här!

Ån, som är betydligt större än Wye påminner en hel del om de strömmar som finns i Småland och i Västergötland. Snabba partier varvas med långflytande sel och nackar. Sträckan som vi skulle fiska hör till Bolton Abbey och är en populär sträcka för tillresta flugfisketurister. Miljön och omgivningarna är otroligt vackra och ständigt fiskar man med de gamla klosterruinerna i bakgrunden.

Besöket här hade arrangerats av Paul Proctor som av många anses vara lite av en guru inom spiderfisket. Pauls uppgift var att visa hur han fiskar sina spiders på ett modernt vis till filmen om "våtflugefiske". Paul är en extremt duktig flugfiskare och visade på ett mycket intressant sätt hur han använder sina spiders på ett modernt vis. Efter att studerat honom en stund så inser jag snart att hans teknik till stor del påminner om tjeckiskt nymffiske, utfört med lite längre lina.

Fisket var riktigt bra och under kvällarna fick både jag och Paul så mycket fisk vi ville. Intressant var att Paul uteslutande fiskade ett koppel med Waterhen Bloa´s. Medan jag ständigt bytte flugor och fick mina fiskar på lite av varje. Jag har sedan besöket i Wharfe fått ett större förtroende för WB och har fiskat med dem en del här hemma.Gissa om de funkar?

 

Även besöket i Wharfe gav mersmak och jag skall hit igen, och igen…..

 

29/6 Fiske med Malcolm Greenhalgh

Paul visade hur man fiskar spiders på ett modernt vis. Nu skulle vi få möta Malcolm Greenhalg som skulle berätta om spiderfiskets historia.

Ån vi fiskade i heter Aire och har besökts av bland andra Pritt och Edmonds & Lee. Fisket i ån var väl sådär och vi hade inte så mycket tid som vi kanske önskat. Men lite fiske han det att bli och några småöringar fick vi på spiders, fiskade i ett vatten där pionjärerna en gång fiskade!

 

 <-->