22/7 Fiske i "klubbån" med Ulf
Så var det dags för ett besök i klubbån igen.
Tidigare har vi haft problem med låga flöden och avstått från att
fiska. Men tack vare de senaste regnen är ån fiskbar igen.
Dessvärre var vattnet starkt färgat, nästan som kaffe med mjölk. Vi
vandrade en lång sträcka längst ån spanandes efter en vakande fisk.
Efter en lång stund hittade Ulf en som var på G. Svårt att säga vad
det var fisken tog. Vi såg inte en insekt, så antagligen åt den
något smått som låg djupt ner i ytan.
Det var ingalunda någon enkel situation Ulf
stod inför, men efter några försök låg flugan elegant placerad i
rätt linje. Den drygt 55 cm långa öringen gick upp direkt. Efter
div. konststycken ifrån Ulf och en hel del hårda kontringar i från
öringen så lyckades vi med håvningen till slut. Nöjda och glada med
att åtminstone fått en fisk fortsatte vi ett stycke nedströms för
att se en annan sträcka av ån. Vid ett ställe gör ån en skarp
högersväng. Här är det betydligt djupare än någon annanstans i
närheten, dessutom är platsen väl igenväxt och ger ett bra skydd
för en eventuell öring. Det tog inte många sekunder före öring
nummer två visade sig.
Eftersom fisken verkade riktigt stor bytte jag
ut spetsen till en 5X, ifall den skulle gå in bland någon av
grenarna som stack ut ifrån kanten. I skydd av det färgade vattnet
kunde jag tag mig mycket nära den vakande fisken, knappt en
spölängd ifrån. Detta var nödvändigt eftersom det skulle vara helt
omöjligt att få till ett regelrätt flugkast bland alla trädgrenar.
Fisken vägrade alla mina försök, flugor byttes och sattes i grenar
och rötter. Tillslut såg jag en liten olive åslända drifta förbi
framför mig. Fisken tog sländan så fort den kom in över
matplatsen.
Snabbt bytte jag fluga igen, nu till en F-fly
med en olive trådkropp. Redan vid andra driften gick öringen upp
och tog flugan. Situationen var kaotisk, genast rusande fisken, som
var mycket stor, rakt igenom en tät "grenbråt". Dessvärre lyckades
vi aldrig få upp öringen, även om det var mycket nära att Ulf nådde
den med sin långa arm. Helt ärligt så spelade det faktiskt ingen
roll, den tog och stod jäkligt taskigt till men vi lyckades lura
den i alla fall. En härlig dag vi ån, som jag nog aldrig kommer att
glömma.
<-->
