Med senaste tidens fantastiska torrflugefiske i Tidan var det hög tid att även pröva "Åna", vårt klubbvatten utanför Jönköping. Höga förväntningar växlade emellertid över till en känsla av besvikelse vid ån, inte en slända syntes till. Spövalet för dagen föll på ett 7,6 fot # 4 byggt av den duktige spöbyggaren Carl Johan Anderberg ifrån Östergötland. Längden och klassen passar perfekt för just det här vattnet. Canespön kan ibland vara fantastiska att fiska med, särskilt i mindre vatten där man ofta använder mycket korta kast i trånga utrymmen.

I går band jag upp en handfull mycket lättdressade March brown i storlek 14 och 16 inför dagens fiske. Med en nybunden MB som toppfluga och en "Haröreflymf" som endfluga fiskade jag av strömmen nedan parkeringen. Här strömmar det på ganska bra och vanligtvis står det en hel del öring bakom de större stenarna utefter kanten. Men här gick jag bet. Endlugan byttes ut till en "Conemara black", som tidigare under säsongen brukar vara riktigt bra här. Med flugbytet blev också fisket bättre. Krokade genast några öringar i tät följd, var av den ena verkade riktigt hyfsad.

Hade hoppats på vak men såg inte till ett enda under hela morgonen. Efter ett tag slutade fisken även att ta min C.B. Flugor växlades i rasande tempo men inget verkade hjälpa. Var på väg att ge upp efter ett tag då jag plötsligt kom ihåg "lillzonkern". Knöt om tafsen och bytte fluga för sista gången denna dag. Gick sakta uppströms och testade av de höljor som jag fiskat av med våtflugorna tidigare och oj vilket fiske det blev. Öringarna i ån var uppenbarligen trötta på att bara äta "småsaker" så när de såg min zonker blev dem överförtjusta och nappade direkt!

I dag var det en sådan där dag som man ibland glömmer bort. Jag krokade närmare tio fiskar, men lyckades bara att få upp en……. En påminnelse om att vara ödmjuk och passa på att glädjas över de få tillfällen då allt går som man vill och helst kommer ihåg.