Har varit uppe tidigt i ottan varje morgon de
senaste veckorna, men inte i dag. Batterierna i väckarklockan hade
tagit slut under natten så jag vaknade först halvsju. Det fick bli
ett sent morgonfiske i klubbån här i Jönköping, i stället för ett
besök vid Tidan som jag först hade tänkt.
Åns vattennivå verkar hålla sig på en lagom
nivå, trots att vi inte haft något regn just här på någon vecka.
Men det bör inte bli lägre, då blir fisken lättskrämd och fisket
blir betydligt svårare. I dag skulle åns mellansträcka prövas, den
som går ifrån parkeringen och upp till "Sventa djup". Namnet kan
låta lite kryptiskt men det är en av åns djupare hölja som kallas
så efter en tragisk händelse långt tillbaks i tiden;
"Det var höga vårflöden och Sven, en av de
anställda på kvarnen, föll i ån och drev med det kalla vattnet. Han
hittades död i höljan ett stycke nedströms, sedan dess har platsen
kallats för "Sventa djup"."
"Torrflugefiske i
klubbån"
På plats vid ån såg jag genast flera
mellanstora bäcksländor. Inga vak, men sländorna uppehöll sig
heller inte vid vattenytan. Knöt på en olive/ brun "Elkhair Caddis"
i storlek 18 på tafsspetsen, här skulle fiskas torrfluga. Jag
började med att fickfiska av det första snabba partiet, här brukar
det alltid stå en del fisk. En bit uppströms rinner merparten av
åns vatten över en stor sten. Nedan stenen bildas en liten hölja
där vattnet går runt ett par varv innan det fortsätter nedströms.
Min "Elk hair" placerades i höljan en gång, två gånger, vid tredje
driften försvann flugan ner i ett försiktigt vak. Trots att öringen
inte var speciellt stor ( ca 25 cm) så hoppade den flera gånger och
bjöd på ett ordentligt motstånd i det snabba vattnet.
Lycklig och glad över min torrflugeöring
fortsatte jag ytterligare en bit uppströms. Ovanför nästa pol
trycker strömmen in mot en naturlig stenkista. Intill kistan står
det alltid öring, ibland en och annan hyfsad dito. För att inte
skrämma dem som stod närmast började jag med att fiska av
stenkantens nedre del. Redan vid första kastet togs flugan av en
öring, något större än den förra. Fisken återutsattes snabbt och
flugan torkades med hjälp av amadou.
Nytt kast, nu några meter längre uppströms.
Inte heller den här gången behövde jag vänta särskilt länge på att
en fisk skulle ta min fluga. Också den här öringen var det bra fart
på, flera hopp och en del tjurande nere ibland stenarna utanför
djupkanten.
Efter att klockan passerat nio började solen
värma ordentligt. Klarblå himmel och strålande sol är ofta sämsta
tänkbara kombination för ett lyckat torrflugefiske i en grund
vildöringå. Så dagen fick ägnas till att byta några vindskivor på
stugan i stället.
Skall börja packa inför kursen i Gimdalen som
är nu i helgen. Det är tidningen Flugfiske i Norden som har
arrangerat en strömvattenkurs i Gimån, tillsammans med Lars- Åke
och Jennifer Olsson, Håkan Karsnäser och jag själv. Jag är säker på
att det kommer att bli några riktigt trevliga dagar med mycket
humor, flugfiskeutbildning, kastning och naturligtvis en hel del
fiskesnack också….
Om kursen och fisket i Gimån kan Du läsa mer
om på hemsidan på Måndag. Till dess, skit fiske!!
