Söndag 090913

Det sker inte allt för ofta, men då och då händer det att Anna följer med ut till ån och i dag var det ett sådant tillfälle. Det är alltid roligt då hon gör det, det blir liksom ett tillfälle att få visa vad det är vi håller på med. Vi bestämde oss för att pröva Tidan- Baltak, Patrik Anna och jag.
Vi tog det verkligen lugnt hela morgonen, ingen stress, allt gick i härligt lugnt tempo. På vägen passerade vi Hökensås och passade på att ta lunch på restaurangen Hökaren.
 
Vid Baltak var det verkligen drag, de flesta platserna på den övre sträckan var ockuperade. Vi hade dock tur, när vi väl var färdigklädda, spöna var tacklade så var strömmen ledig.

Ja skyndade i väg för att säkra tjecknmymfhålan, här skulle Anna klara av att fiska. Dessutom skulle chansen vara stor att fånga en fisk.
Tjecknymf kan vara svårt om man inte sysslat med det tidigare, huggen är svåra att se och det är knepigt att hålla reda på alla flugor.
Annas tackel bestod av två flugor, två mindre jiggnymfer i storlek 14 och 16.
För säkerhets skull satte vi även på en nappindikator på tafsen, allt blir så mycket enklare då.

Efter ett par kast ganska nära land så stannade nappindikatorn plötsligt upp. Kunde det möjligen ha varit ett napp månde? Vid nästa drift upprepades proceduren ånyo, men den här gången satt fisken kvar.
Det var en regnbåge som tagit upphängaren, den minsta av de båda jiggnymferna.
Efter en stunds fightande så lyckades Anna håva den, en vacker fisk i bra kondition med utläkta fenor- kul!!

Anna med en nymffångad regnbåge i Baltak.

Efter någon kvart prövade vi även nedanför fallet. Här hade det gått folk hela dagen, med andra ord var alltså polen helt sönderfiskad. Inget ont i det, alla har rätt att fiska och att vattnet blir överfiskat måste man acceptera i ett publikt vatten. Vi gick i alla fall ut för att testa nedanför lillfallet. Efter en stund så nappade även här en fisk, den här gången var det en fin abborre som tagit jiggflugan. Många flugfiskare rynkar på näsan då de får en abborre, men dem som står här kan ibland nå vikter på över kilot! Annas abborre vägde inte i närheten av ett kilo, men väl ett halvt.

På den blanka ytan syntes inte ett vak.

Framåt kvällen var det dags att bege sig av hemåt igen. Men på vägen stannade vi till vid Lilla Havsjön. Fisket här har varit otroligt bra under senaste tiden därför var jag och Patrik bara tvungna att göra ett litet test. Men, kylan tryckte ner eventuella spinnerfall och nattsländorna verkade inte heller intresserade av att krypa upp ovanför vattenytan. Sjön kändes helt steril. Jag prövade utanför vassen, mitt emot "Smitten". På tafsen satt en olive flymf tillsammans med en liten fasanstjärtnymf. Efter några kast tog till slut en bäckröding den lilla nymfen. Fiskens "fighting- anda" stod långt efter en regnbåges. Men väl vid håven fascinerades jag mycket över dess skönhet. Patrik fick även han en fisk, en RB. I morgon blir det en heldagstur till sjön. Läs mer om hur det fisket gick på bloggen i morgon.

Bäckrödingen är en vacker fisk som blir allt ovanligare.