Först efter tio var vi på plats vid Lilla Havsjön. Patrik hade tagit med sig flytringen för att pröva mitt ute i sjön. För någon vecka sedan hade han sett flera stora fiskar vaka runt grundet och i dag skulle han försöka fånga dem. Eftersom Bosse var med så fick det bli landfiske för min del. Dessvärre blåste vinden ifrån "fel" håll rakt in i Stockaviken.
Vassviken på motsatt sida låg däremot i lä och såg riktigt inbjudande ut.
Väl där vakade ett par fiskar en bit ut i viken. Efter några försök lyckades jag till slut göra ett tillräckligt långt kast för att nå fram till dem. Men direkt efter att flugorna landat uppstod ett stort problem. Hela sjöbotten är täckt av vattenväxter som nästan når hela vägen upp till ytan.Nymferna fastnade genast och efter en stund kändes det meningslöst att fortsätta.

Viken innanför Sommarudden låg också i lä. Ifrån höjden intill gavs jag en bra utsikt och kunde därifrån spana efter fisk. Plötsligt bröts den blanka vattenytan av en hoppande öring. Eftersom den verkade hålla till inne på grunt vatten skulle jag med lite tur kunna se den. Det var emellertid inte helt enkelt att göra det. Först efter ytterligare ett par hopp kunde jag lokalisera öringen.
Till en början verkade beteendet helt planlöst. Men efter en stund stod det klart vad det var den jagade. Överallt flög parande trollsländor. Röda och färgglada syntes de tydligt och stod de väl stilla var de enkela för fisken att ta.

Jagande öring...

Hukad smög jag ner till kanten, samtidigt som jag hela tiden höll fisken under uppsikt. Efter nästa vak kastades flymfen ut och landade med ett ljudligt plopp i ytan. Direkt vände öringen. Hela tiden kunde jag följa dess väg fram till flugan, momentet var otroligt spännande. Ganska snart låg den i håven och väntade på att bli återutsatt.
Kvar återstod bara att "märka" den, med den elektroniska "prästen", kameran.

Öringen tog en olive flymf

Efter att första fisken krokats av började ytterligare några fiskar att vaka inne i viken. Samtliga av dem verkade ha specialiserat sig på trollsländorna. Jag lyckades kroka ett par av dem med hjälp av flymfen, men lyckades inte landa en enda. Vid ett av huggen slets tafsen av. Antagligen berodde tafsbrottet på en vindknut eller annan skada som uppstått tidigare.

Besöket i viken hade gjort mig glad. Tänk att kunna ägna sig åt sightfiske i kristallklart vatten här hemma!
Efter lunch fortsatte Patrik att fiska av de stora öppna ytorna ifrån sin flytring. Själv prövade jag vassviken framför lillparkeringen. Då inget hände gick jag vidare och jag prövade längre in i viken. Solen värmde skönt och det kändes härligt att vara flugfiskare. Så plötsligt kom jag på det, solen! Att jag inte tänkt på det tidigare. Kunde det vara så att ljuset tryckte ner fisken på djupare vatten. Lösningen skulle antagligen vara att fiska med sjunklina eller vid utmed sjöns skuggsida. Snabbt bytte jag till sjunklina och en flytbagge för att pröva om teorin stämde. Redan vid första kastet kom hugget. Jag hade tänkt rätt, fisken hade skyggat för solen.

Även Patrik hade ett fint fiske i från flytringen

Fisket fortsatte att vara bra och jag lyckades fånga ett helt koppel nappvilliga regnbågar inne i viken. Intressant att nämna var att ett par av dem gick upp och vakade medan baggen fortfarande låg kvar uppe på ytan. Fisket var verkligen bra i dag, både jag och Patrik krokade ganska mycket fisk under dagen. Så vem vet, det kanske blir ett besök på torsdag igen.......