Spännande höstfiske i Lungsjöån.

För att vara pigga och fräscha inför fredagens fiske åkte vi upp till kampingen och stugan redan kvällen innan. Tomas hade i förväg gjort klart en rejäl köttgryta som vi tillsammans med ett par Samuel Adams avnjöt inne i stugan.
Morgonen därpå stod vi startklara redan i ottan, men lyckades irra bort oss bland skogsvägarna ganska illa. Trots förlorad fisketid så blev omvägen ändå ganska trevlig. På en av myrarna stod en grupp Orrar och eftersom denna fågel är ganska ovanlig söderut så var det ett spännande inslag. Efter ytterligare en stund började vägarna kännas kul att köra på, lite väl kul då vi plötsligt höll på att krocka med en älgko. Jag lyckades dock stanna ganska tvärt och tur var väl det.

Vi började fiska oss uppströms ifrån den nedre gränsen. Vid första myren såg vi genast en fisk patrullera längst andra sidan. Tyvärr lyckades vi inte lura upp den och en stund senare upphörde vaken. Vi hade hoppats på att möta fler vakande fiskar men det var fortfarande kallt och på ytan fanns det inga insekter. Så det fick bli till att fortsätta uppströms och leta.  Myren kändes MYCKET tung att passera bland höga tuvor och förrädiska dyhål. Efter en stunds letande längs åkanten så hittade vi till slut ett par fiskar som vakade regelbundet. Tröttheten försvann, skärpan och fokus kom tillbaks direkt. Tomas försökte genskjuta dem ovanifrån medan jag attackerade dem med uppströms kast.

Lasse fiskar torrfluga på en vakande regnbåge.

Utanför mig stod två fiskar tätt intill en stock som låg utmed strandbrinken. Första delen av stocken ligger ovanför vattenytan och där under stod strategiskt den första fisken. Efter att ha studerat dess beteende en stund stod det klart att den inte skulle vika ifrån sin ståndplats alls. Därför var det viktigt att få till ett perfekt kast så att flugan verkligen landade under stocken och därefter kunde driva in över matområdet. Efter några kast gick det ganska bra. Flugan landade där jag önskade och fortsatte sedan att fridrifta rakt mot fisken. Till slut gick bågen upp och tog, en F-Fly i storlek 16. Men jag var dessvärre allt för våldsam med mothugget och slet flugan ur käften. Fisken rispades ordentligt och slutade naturligtvis att vaka.

Turligt nog satte en ny fisk igång att vaka ett par meter nedströms den förra. Utanför delas ytan upp i flera strömmar. Problemet var att då flugan träffade rätt linje så drogs den snabbt ut av en annan ström intill. Lösningen blev att göra kastet mer tvärt, snett nedifrån så att vinkeln mot fisken minskade. Efter flera flugbyten och en del funderingar knöt jag till slut på en liten olive kläckare. Regnbågen tog flugan redan vid första driften och den här gången lyckades jag kroka den, i två sekunder...... Nu har jag dock kommit på problemet med missade och rispade fiskar. Det uppstår nämligen enbart då jag fiskar med mitt nya canespö. Det är 8 fot för lina 6 med en underbar aktion. Men, då jag reser det till ett mothugg så har det för mycket rörelseenergi och rycker därför ut flugan ur munnen. Detta problem har jag aldrig haft med något annat spö tidigare, så det blir till att försöka göra försiktigare mothugg i framtiden.

Regnbågen övertygades av en F-Fly.

Senare under dagen fick vi besök av Jonas Hagborg som driver fisket i Lungsjöån och i Borrsjöån. Snabbt visade han oss några nya platser vid den övre sträckan där det stod flera vakande fiskar. Temperaturen steg under eftermiddagen till behagliga 16 grader och ovanför vattenytan svärmade nu allsköns insekter. Helt plötsligt blev det betydligt mer liv i ån som nu visade upp en mycket trevlig sida. Resten av eftermiddagen och kvällen hade vi ständigt vakande fisk att kasta på, både regnbåge och öring. Vi lyckades till och med få upp några, men det satt långt inne i dag.

I skydd av mörkret satte öringen i gång att vaka.

Sammantaget gav besöket i Lungsjöån ordentlig mersmak. Visst, det är inget fiske för den som räknar med att fånga fisk i varje kast. Tvärt om var det ett ganska tekniskt krävande fiske som jag gillar skarpt.