Jag borde pröva Tidans utlopp ifrån sjön, just där den där trekantiga stenen bryter igenom ytan och bildar två strömkanter. Det var bra där förra året, eller om det möjligen var året dessförinnan? Sedan är det ju strömmarna på småländska höglandet som också borde testas. I Silverån, Bruzaån och Solgenån har tydligen fisket varit ganska bra i år. För att inte tala om fisket i Säveån, utanför Göteborg.

Så där tänker jag hela tiden. Mängder av vatten som "borde" testas innan säsongen är över. Så plötsligt är det bara en helg kvar, före det magiska datumet den sista september.

Jag kommer tydligen aldrig hinna med att pröva alla de där vattnen, jo katten vet förresten om jag inte skall göra det nästa år......

I dag var det dags för säsongsavslut i klubbåá, som hela säsongen har bjudit på bra fiske. Visst har öringens medelstorlek gått ner något, men å andra sidan så vimlar det av dem. Somliga tycker säkert att fisken är för liten, men man skall komma ihåg att detta är en liten å där förutsättningarna för stor fisk är mycket liten. Jag valde att fiska med mitt 7,3 fot # 4 Anderbergspö medan Patrik fick äran att låna lillspöt som Tony har byggt. Trots att fisken sällan är över 35 cm här, så blir det ändå en "sport" med den lätta utrustningen.

Ån är grund och fisken är mycket lättskrämd. 

Sista dagen "får man" vräka ut sig lite över sträckorna. Vi började fiska på sträcka ett som är ganska snabb och turbulent. Men eftersom vattenståndet för årstiden är mycket lågt så var bara ett fåtal av platserna fiskbara. Patrik började fiska av en liten pol där huvudströmmen trycker in mot ena sidan. Den är inte stor, kanske 3 meter lång och normalt 5- 6 meter bred. I dag stod där minst ett dussin öringar varav flera av dem kom upp till Patriks ljusa Elkhair Caddis # 16.

Patrik "fickfiskar" av en spännande pol med torrfluga.

Vi gick vidare uppströms och fiskade av varje ficka som höll tillräckligt djup. I de allra flesta av dem fanns det en hungrig öring som gick upp och tog flugorna. Jag hade kvällen före bundit upp en "ny" nattslända som till färg och storlek mycket väl imiterar höstens nattsländor. Redan vid första driften gick det upp en öring och tog. På samma vis fortsatte sedan fisket med minst en stigning vid varje nytt ställe. Målet med det nya mönstret var att skapa en lätt fluga som står högt på vattenytan. Men, som också är lätt att piska torr igen då den blivit blöt.

Att fiska på detta vis tillsammans med en god vän är otroligt trevligt. Först fiskar Patrik av ett par platser samtidigt som vi tillsammans diskuterar var någonstans fisken kan stå eller hur flugan bör fiskas. Sedan är det min tur att fiska en stund, på så vis kan vi sedan växelfiska oss uppströms under en hel dag.

Årets sista öring.

Sammanfattningsvis en värdig säsongsavslutning vid ån, som bjöd på många små men mycket vackra öringar.

- va, om jag tycker det känns skönt att säsongen är över?

Jooodåååå, visst det är klart det. Nu följer en tid för reflektion, flugbinding och lite planering inför nästa år så visst.... Fyyyyyy faaaaaasiken vad tungt det är. FEM aslånga månader kvar tills nästa säsong börjar och jag längtar redan!!!!!!