Kom hem från jobbet redan före tolv i dag. Tanken var att eftermiddagen skulle ägnas åt att skriva en artikel om fiske med fjädermyggpuppor, för tidningen Fiskefeber. Jag skrev väl någon timme om förra årets spännande fiske i Bastugölen. Med tankekraft tog jag mig tillbaka och upplevde samma spännande fiske en gång till. Vad som skulle ske därnäst var solklart. Fiskesuget tog överhanden och snart var det svårt att hålla koncentrationen uppe. Jag skulle ju ha hela morgondagen på mig att skriva klart artikeln, klart jag kunde åka!

Martin Gustavsson var färdig att hänga med i samma ögonblick som telefonen ringde.                                                                                                                            - Strandgölen är bra!

Det blev Strandgölen.
Väl vid sjön började det att regna, och oj vad det regnade. Hela vattenytan piskades vit av droppar stora som vindruvor. Bosse som sett fram emot en trevlig tur med pinnkastning och att få skälla ut en och annan regnbåge fick bli kvar i bilen.

Regnet gjorde det svårt att se linan på vattenytan.

Jag tacklade upp två spön, ett med flytlina och ett med en genomskinlig sjunklina. Sjunklinan och rullen är helt nya, lindade på backingen i dag. Hade dessvärre bara femtio meter, men fisken som fångas med sjunklina rusar sällan så långt.
Var antagligen nyfiken på hur den nya linan skulle passa spöet, därför blev det till att börja fisket med sjunklina. I ändan satt en foambagge med vit sköld, i stället för svart som originalet. Mönstret är ett experiment för att se om även andra färger på baggen fungerar.
Jag valde att börja vid platsen strax vänster om bäckmynningen. Utanför är visserligen grunt men fisken stöter ofta in här i jakt på nymfer eller larver som gömmer sig i det korta gräset.

Linan matchade spöet perfekt och motsvarade mina högt uppsatta förväntningar mer än väl. Vid tredje kastet kom hugget genom ett försiktigt ryck. Redan vid mothugget kände jag att fisken var stor. Inga snabba rusningar, bara en tydlig bestämd rutt som den skulle vägra vika ifrån, typiskt storfisk- beteende.
Efter en stund hade den stora regnbågen summit över till andra sidan av parkeringsviken. Plötsligt kom jag att tänka på backingen, jag hade bara lindat på femtio meter. På spolen fanns bara några få varv kvar, det fick bli till att springa efter. Då fick jag se fisken ordentligt för första gången, helt enorm. Den största fisk jag någonsin sett på åsen. Fisken måste mätt runt nittio centimeter från stjärt till huvud. Efter ytterligare en stunds drillning så släppte flugan fästet och den stora bågen gick lös. Jag är inte bitter........neej då inte alls!

En av de fina regnbågarna som fångades i dag.

Efter att den största besvikelsen lagt sig så fortsatte vi att fiska av de olika platserna runt sjön. Jag lyckades kroka ytterligare tre rejäla fiskar under eftermiddagen, alla tog på en vit bagge i storlek 14. Fiskarna togs vid brantsidan av parkeringsviken samt vid båda sidor av djupviken på andra sidan sjön. Fisket var riktigt bra i dag, jag längtar redan tillbaks, kanske blir det en tur till helgen.
Det bör också nämnas att det fanns ganska mycket små mörka nattsländor runt sjön. Men trots dessa syntes ändå inga vak.