Egentligen borde det vara omöjligt, alltså att vintern redan har kommit. För håll med om att det är för tidigt att lägga fiskeprylarna på hyllan nu i november.
I början av veckan hade nästan alla sjöar på Hökensås lagt sig, det var bara Bastugölen som fortfarande var helt isfri. I tisdags kom det två decimeter snö, inte konstigt att magkänslan skrek "sluta, ge upp, det är över för i år!"

Så kom onsdagen och temperaturen steg igen, snön började tina och hoppet om ett återstående senhöstfiske väcktes långsamt till liv.
I går var det dags att göra ett försök i Baltak, jag och Petri skulle göra premiär för vintersäsongen. Märkligt nog verkade ån helt folktom och på parkeringen stod det bara två andra bilar. Skönt konstaterade både jag och Petri och mös över att få ha nästan hela Baltak för oss själva.

Nere vid ån förstod vi snart varför vi var själva. Tidan hade nämligen förvandlats till en dånande älv. Fallet längst upp liknade snarare ett snabbt älvparti än ett vattenfall. Vattnet i ån påminde om oboý och att fiska var inte att tänka på. Liksom alla andra som tittat förbi gav vi upp utan att ens försöka, det fick bli till att ägna dagen på Hökensås, om någon av sjöarna skulle vara öppna vill säga.

Fortfarande ligger det snö runt La.Havsjöns kanter.

Efter en del letande hamnade vi till slut vid La.Havsjön. Inte en gnutta is och dessutom såg sjön riktigt inbjudande ut. Vi valde att stationera oss vid stora vassviken som under sommaren knappt är fiskbar på grund av alla växter. Nu under senhösten går det lättare, men fortfarande måste man tänka på att inte fiska för djupt.
Både jag och Petri testade med "smågnytt", fast jag fuskade lite. Som extrakrydda satte jag en röd Wolly-bugger bakom dom två myggpupporna.

Hugget kom omedelbart, flugan hann knappt landa förrän den första bågen bet tag i den orangefärgade borsten. Tyvärr hann den släppa före håvning, men att det var en fin fisk var inte att tvivla på.

Någon halvtimme senare satte det i gång att vaka, precis som det brukar kunna göra i La. Havsjön nu under senhösten. Både jag och Petri krokade och drillade fisk, och det var dom små fjädermyggen som firade triumf.

Regnbågen i La.Havsjön håller som regel mycket hög klass.

Men trots ett mycket trevligt fiske med flera fina tillbakasläppta regnbågar så var ändå dagens stora händelse en ren naturupplevelse. Inne i djupviken bakom Sommarudden fanns ett helt stim med årsyngel av abborre. Efter att ha stått en stund ute i vattnet så hade jag dom snart samlade runt omkring mig. Så plötsligt, bara en meter framför mig kom en stor öring och sprängde stimmet. Småfisken flydde åt alla håll och öringen snappade åt sig vad den kom åt. Det är verkligen spännande att öringen jagar abborre, för vem vet vilka monsteröringar det kan bli av dessa i framtiden?

Årsyngel av abborre lockar in storöringen till kanterna

Söndagens fina fiske gav mersmak, därför fick det bli en ny runda också i dag. Vinden hade vänt och tryckte rakt ner i vassviken. Vattentemperaturen visade 3,1 grader och fick åtminstone mig att tveka en stund. I stället gick jag över till läsidan vid stockaviken och längs djupkanten.
Liksom i går så nappade det även i dag en fisk redan vid första kastet. Men precis som i går så släppte också den här efter en stund. Synd, för den såg riktigt stor ut, dessutom hade det varit spännande att se vilken av flugorna den tog på.

Den vita fädermyggpuppan var klart bäst under måndagen.

Därefter gick det betydligt bättre, för trots att knappt några fiskar syntes vaka så var ändå myggpuppefisket makalöst bra. Jag vet helt ärligt inte hur många jag lyckades kroka till slut, men många var det. All fisk tog på en ljus fjädermyggpuppa bunden med vit kropp, svart ribbing och "cheeks" av fasan.
Det bör väl tilläggas att temperaturen på andra sidan nästan var en hel grad varmare än vid vassviken.

I morgon blir det en ny tur till La.Havsjön, just nu råder antagligen det bästa fisket på Åsen sedan mycket länge.