Trycket ifrån den andra kroppen värmer lent och mjukt emot min rygg. Herre gud, Anna har försovit sig. Snabbt vänder jag mig om för att väcka henne, samtidigt som Bosse livrädd hoppar ner ifrån sängen.
Hon har gått till jobbet för länge sen och klockan har redan passerat nio.
Halsen känns torr och svullen, tyngden över ögonen säger att jag borde krypa tillbaks i sängen igen. Håller jag på att bli sjuk månde?
Inte nu, inte i dag. Jag ska ju till Baltak för att vinterfiska. Dessutom har jag inte tid att vara sjuk just nu, först är det julfest på jobbet och sedan ska jag besöka Växjöklubben till helgen.
Jag blundar, tar spjärn och stålsätter mig. Sjuk, jag?

I tidningen bekräftas det som radion gjort så stor sak utav under hela morgonen. Mullsjö har verkligen fått mest snö i hela landet. På väg till Baltak kan jag inte låta bli att ta svängen genom byn för att se spektaklet.
Det är mycket snö, inget snack om det. Vägen är knappt körbar, men trots att snön når hela vägen upp till trösklarna så går det märkligt nog ändå att ta sig fram.

Vid Baltak är Per ute och plogar undan snön runt odlingsdammarna så gott det går. En liten upptrampad stig följer längs staketet ner mot stugorna. Därifrån ligger vägen nyplogad, men ska man gå vidare ner till ån så får man snällt pulsa vidare i midjedjup snö.
Jäklars vad snö det har kommit och det är fortfarande bara november än.

Hela Baltak ligger vackert inbäddat i meterdjup snö.

Vid bordet intill odlingen delar sig stigen likt en ormtunga. Ena hälften går vidare upp mot fallet medan den andra tar svängen förbi fikabordet fram till "Home pool".
Jag pulsar vidare ner mot polen, det är tungt och varmt. Om det är febern eller alla kläder som får mig att svettas vet jag inte.
Vid kanten har snön gjort att det är mycket högre ner till vattnet än vad det brukar. Jag sätter mig ner på rumpan och åker ut i ån, jisses vilken fart. Det är kul, nästan som man ser uttrar göra på tv.

Vid fjärde driften låter jag flugorna driva förbi vänstersidan av nacken. Vattenytan är svart och visar att strömmen bromsar upp just där.
Tafsens stannar och indikerar att flugan har fastnat. Att det är en fisk känns nästan omgående, först är det trögt och stumt sedan följer några kraftiga ryck.
Fisken släpper men vad gör väl det, jag vet att det snart hugger en till.

Före jag fiskar vidare måste jag isa av spötoppen, fluglina och tafs. Tafsen ser ut som ett ca 3mm tjockt pärlband av all is.
Det tar några kast innan nästa fisk tar och den gör det fastän att ny is har bildats på tafsen. Till en början tror jag att det är botten, men då tafsen börjar dra ut mot strömmen finns det ingen tvekan längre. Regnbågen känns stark trots det kalla vattnet, men då jag ökar pressen så släpper även den här.

Jag tar in flugorna för att se om något har hänt. Det har det, flugorna ligger helt inbäddade i is och ser nästan ut som en glasskulptur ifrån Kosta Boda. Det är omöjligt att känna krokspetsen, inte konstigt att inte någon av fiskarna gick att kroka.

Efter bara ett par kast så täcktes flugan av is.

Fisket var antagligen ritigt bra men det gick helt enkelt inte att fortsätta. Tafsen täcktes av is efter bara ett par kast, likaså spöet och flugorna. Termometern visade 0,2 grader vilket kan förklara varför aldrig isen tinade då tafsen befann sig under ytan.
Jag hade lovat mig själv att hålla ut i åtminstone 2 timmar, jag lyckades men det gjorde ont, riktigt ont.

Nu får fisket vänta ett tag, snön måste sjunka undan och issörjan som täcker åbotten försvinna. Flugorna för dagen var liksom tidigare, ilsket orangefärgade romkornsimitationer.

Till veckan blir det en del flugbindning, har bland annat tänkt mig binda några Bivisble inför nästa hösts åfiske.
Dessutom har Jussi lämnat vår kommande film "våtfluga" för tryckning. Den kommer att finnas att köpa till mitten av december.

Den mörka hackeltorrflugan som gjorde succe i höstas.