- Ska du verkligen ha med dig allt det där frågar Anna och tittar på dom stora resväskorna på golvet.
Ska hon säga! Hon som alltid reser för tungt annars.
Visst det är mycket prylar, men jag ska ju både föreläsa, fiska och binda flugor. Dessutom så vägrar jag att resa med mindre antal kallingar än planerade resdagar.

 

Flyget över till den gröna ön går fort och landningen på "Central Airport" går bra. Spännande värre att landa mitt inne i London, tänk att det fortfarande går.
London är helt makalöst, så mycket folk, så många kulturer som möts ifrån så skiljda platser.
Vid Paddington´s station är det dags för tågbyte, jag ska vidare mot Havant i riktning mot Southhampton.

 

Vid min slutdestination möts jag upp av min vän Steve, som har lovat att ta med mig på fiske till Itchen nästa dag.

 

Tidigt nästa morgon åker vi dom drygt fyra milen till Winchester. Sträckan där Steve har fiskerätt befinner sig ett stycke uppströms stan, och gränsar till den legendariska universitetssträckan där bland annat Skues en gång lär ha fiskat. Öringsäsongen är slut sedan en månad tillbaks, men harrfisket är fortfarande öppet.

 

Steve fiskar torrfluga efter vakande harr på Itchen.

Jag har fiskat på Steves sträcka flera gånger tidigare, men för varje nytt tillfälle ställs jag inför en ny situation. Steve trodde stenhårt på sin rosa "shrimpfluga", som bevisligen hade fungerat bra den senaste tiden.
Visst är nymffiske kul, men tänk om det skulle bli torrfluga ändå....nymffiske är kul, jättekul.

 

Direkt vid ankomst visade sig det att min önskan skulle slå in. Några strömsländor vågade trotsa frosten för att ta chansen att kläcka redan detta år. I takt med att sländorna på vattenytan blev allt fler, ökade också antalet vakande fiskar. Förmiddagens torrflugefiske blev om möjligt ännu bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Både jag och Steve fick flera fina fiskar, öring och harr. Visst öringen är fredad, men lång ifrån alla går till lek och dom som inte gör det fortsätter att äta som vanligt.

 

Strömsländorna lockade upp harren till ytan.

Under eftermiddagen fortsatte fisket att vara bra, men vaken var betydligt nättare än tidigare. Därför var det läge att pröva mitt senaste flugmönster, en så kallade "Nylon- Spinner". Vingarna består av endast två nylonöglor som på vattenytan ser ruggigt naturtrogna ut. Inte någon av dom fiskar som visade sig nekade att ta den nya spentspinnern, en fullträff månde.

 

En vacker torrflugeharr i från Itchen.

Under kvällen höll jag ett föredrag på pubben för medlemmarna i Flydressers guild- Havant. Föredraget handlade om en flugfiskesäsong, från tidigt Baltakfiske i januari och fram till årets sista hökensåsfiske före jul.

Nästa morgon åkte jag vidare med tåget österut, till Brighton. På stationen mötte en annan bekant upp, Roy Gourney. Dagen skulle till att börja med ägnas åt fiske i en av dammarna vid Ashbourne. Trots att dammarna är onaturliga så är dom mycket vackra och smälter väl in i den engelska parkidyllen. Här får man bara fånga fyra fiskar per dag och catch & release är förbjudet.
Jag började med en färgglad streamer försedd med en Magic head, som i sin tur ger flugan en läcker simrörelse. Flugan fungerade extemt väl och det blev nästan för enkelt till slut. Också Roy hade framgång med denna rosa simmande streamer och lyckades kroka inte mindre än tre stycken på lika många kast. Den sista av dem slet av tafsen och tog flugan med sig, end of that story.

 

N.Bauer´s trattstreamer fungerade väl bra efter regnbågen. 

I England är det populärt att fiska i dessa smådammar och många utövare ägnar sig helst åt sk. stalking. Vilket betyder att man smyger sig nära en fisk som man har lyckats se och därefter försöker lura den med exempelvis en liten nymf.
Dagen i Ashbourne bjöd på verkligt höjdarfiske, vi fick flera fina regnbågar på smånymfer. Jag hade visserligen hoppats på att lyckas lura någon av dom gamla svårtrugade öringarna, men man kan inte lyckas med allt. Men trots bra fiskarfänge så var dagens stora höjpunkt ändå att få skåda traktens berömda kungsörn som kom inflygandes strax ovanför dammen. Fågeln rymde tydligen ifrån ett zoo för några år sedan och har därefter klarat sig själv.

 

Roy eskorterar ännu en regnbåge till håven.

Efter fisket var det dags för ännu ett föredrag om "En flugfiskesäsong", nu för FDG i Brighton. Det kom ganska många medlemmar under kvällen vilket visar engelsmännens stora intresse för vårt skandinaviska flugfiske. Särskilt roligt är det att dom är så imponerade över våra vildvatten.

 

Helgen var vikt för British Flyfair vid Stoke on Trent. Mässan var lyckad och besöktes av ca 4500 besökare, vilket måste anses vara ganska bra.
Jag blev nog mest häpen över besökarnas stora intresse och kunnande om flugbindning. Framför flugbindargatan var det ständigt fullt med nyfikna åhörare, vissa av dom var där under hela helgen!
Just i år fanns det många namnkunniga bindare på plats: Oliver Edwards, Marwin Nolte,  Paul van Den Driesche och Stack Scoville för att nämna några. Sverige representerades av Roger Salomonsson, Nicklas Dahlin och jag själv.

 

Sista dagen i England tog Chris Reeves och hans fru Caroline Emmet med oss till en annan sträcka av Itchen, närmre Southampton.
Särskilt roligt var det att Johan Put och Paul van Den Driesche var med, eftersom jag tidigare aldrig fått chans att fiska tillsammans med någon av dom.

 

Sightfiske efter harr strax uppströms Southampton.

Inför fisketuren hade jag hoppats på att det skulle bli torrflugefiske, precis som förra gången. Men inte, i strömmen vakade endast småharr som knappast var värda att rikta något fiske efter. I stället valde jag att nymffiska med en fridriftande jiggnymf försedd med en tung kopparskalle.
Flugan och metoden fungerade mycket tillfredställande och jag fick ganska bra med både öring och harr under förmiddagen. Inga stora harrar, men öringarna var desto finare.

 

Itchens öring är grov och täckt av mörka fläckar.

Efter lunch avstod jag att fiska, tyckte att jag hade fått min del och ville ägna resterande tid för fotografering. Det blev en del spännande bilder, bland annat på en fiskande Caroline med en vacker järnvägsbro i bakgrunden.

 

Sammantaget så var englandsveckan en verklig hit, mycket tack vare alla vänner som tagit så väl hand om mig.
Höstfisket i kalkströmmarna är väl värda ett besök och kostnaden är bara en bråkdel av sommarens ofta skyhöga prislista.

 

Nu har hösten kommit på allvar, på Hökensås var det bara Bastugölen som var öppen i dag- ska det var över alla redan?