Varje ledig timme under den gångna veckan har ägnats åt att färdigställa manuset till nästa film "Torrfluga". Det har verkligen varit ett drygt göra men i förmiddags strax före tio skickade jag i väg texten till Mountain Media.

Ute på gården lyste en stark förmiddagsol och ljuset kändes minst sagt "vårlikt". Att manuset äntligen var färdigt skulle naturligtvis firas och vad kunde då inte vara bättre än att göra premiär i Baltak!
Sagt och gjort, prylar och kläder stuvades ner i en stor Ikeabag. Några väl valda vårflugor sorterades ut ifrån vinterns göra ner i flugasken.

I bilen på väg ut till ån byggdes långsamt en magkittlande känsla upp. Vid nybro, där stråken övergår till Tidan var det nästan isfritt. Förhoppningarna om ett fiskbart Baltak mångdubblades.
Men dessvärre så frös dessa snart fast. Strax före Baltak, vid gärdet där man brukar kunna bedöma vattenståndet fanns just inget vattenstånd alls. Helt täckt av tjock vit is flöt åns karaktär samman med ett i övrigt vinterlikt landskap.

Fortfarande ligger isen kvar över Tidan- Baltak

Vid Baltakbron trodde jag knappt mina ögon. Överallt täcktes ån av is och att fiska var knappast att tänka på. Men skam den som ger sig, nedanför fallet såg det ut att vara tillräckligt med öppet vatten för att kunna doppa en fluga.

Trots is och kraftigt färgat vatten ute i ån, så kändes det ändå mysigt att äntligen få sätta ihop spöet och trä linan genom ringarna. Solstrålarna lekte mot ansiktet och Bosse sökte svalka i snön. Plötsligt bryts tystnaden av ett trumpetande ljud ifrån skyn. Tranor, flera stycken med kursen instäld mot Hornborgarsjön. Stackare säger jag tyst för mig själv medan jag knyter den andra kängan.

Polen vid fallet ligger nästan helt öppen, men vattenståndet är tämligen högt. Jag testar lite av varje, främst skrikiga romkorn, tunn tafs och sänken. Men i dag gav romkornen "naáda", inte ens ett litet pillnapp. Antagligen rör sig flugorna för snabbt, till och med vid fridrift för att fisken skall bry sig om dem i det kalla vattnet.

Efter någon timme var det läge för taktikbyte. "Tjecknymferna" byttes ut till en "Minky" som ändfluga och en Colonell Fuller som upphängare. Även tafsspetsen byttes till 0,12 och framför flugorna placerades två rejäla blyhagel.

Den vackra Colonel Fuller var flugan för dagen

Att vada ut i polen med issörjan upp till byxkanten kändes som ett livsfarligt göra. Flera gånger ifrågasatte jag mitt eget omdöme eller snarare dumhet. Men jag känner polen som min egen ficka och valde att lita på gammal fånig erfarenhet, kanske också en smula stolthet.
Långsamt lät jag streamrarna fiska av nacken, ibland lät jag dem bara hänga still i strömmen. Så hände det makalösa, det som jag inte ens vågade hoppas på.
Flugorna kastades ut snett nedströms och läts sedan "rulla" fram längst botten. Då driften är färdig och jag skall resa spöet till nytt kast, så svarar det plötsligt emot där nere. Knyckarna är tunga och det känns som att fisken är rejält stor.

Efter en stunds kampande, som i och för sig mest bestod i att försöka dra en tung köttklump emot strömmen, så släppte flugan.

Helt ärligt så bryr jag mig inte ett dugg. Jag lyckades lura fisken och har i dag gläntat lite på "dörren" till årets flugfiskesäsong........

Visst är kängorna snyggare då dem är blöta.....