Måndagen skulle helt ägnas till att göra klart en artikel med temat "flicksländenymfer" för tidningen Fiske Feber. Morgonen och förmiddagen gick i rasande fart och bokstäverna föll på plats snabbare än beräknat. Efter lunch låg texten färdig och ute lockade en varm vårsol och fågelkvitter.
Åarna på höglandet är fortfarande höga och färgade. Baltak fiskar visserligen bra men trots det så var det vakande fisk och torrflugefiske jag längtade till. Lösningen skulle bli att göra en tur till Bastugölen på Hökensås, samma sjö som fick stå för säsongsavslutning förra året.

Vid sjön fanns det redan två andra fiskare på plats och i viken utanför parkeringen syntes flera fiskar vaka. Den ena av killarna berättade att fisket varit på topp under hela dagen och att dem säkert hade krokat ett tjugotal fiskar.

Vid kanterna syns lekande grodor nästan överallt.

Jag gick högervarvet för att om möjligen hitta någon vakande fisk i viken mellan "Östes udde" och branten. Väl där syntes inte ett liv, dessutom gjorde en irriterande vind det svårt att få ut en torrfluga längs kanten.
Vassviken på andra sidan låg dock i lä, dessutom brukar den platsen vara ruggigt bra under våren.
Väl där visade sig genast ett par vakande fiskar inom kasthåll. I asken låg några nybundna flicksländenymfer (månadens fluga) som nog skulle fungera.
Redan vid andra kastet högg den första fisken, en regnbåge som bjöd på verklig fight.

Efter en lyckad drillning var det dags för fika, Bosse gillar klart den stunden bäst. Just som jag satt mig ner upptäckte jag två nykläckta fjädermyggor som stod på vattenytan framför mig. Kort därpå "blossade" två snabba vak upp på nära håll. Så kom jag att tänka på en liknande situation för flera år sedan, men då var det öring som huserade inne i viken.

På vattenytan stod nykläckta fjädermygg.

Med förhoppning om öring avbröts fikapausen och nymfen kastades ut i riktning mot det senaste vaket. Nästan genast sträckte tafsen, och mycket riktigt var det en grann öring. Den var rätt slö, inte alls samma fart som regnbågen, men ändå en öring.
Samma sak upprepade sig vid nästa kast, och nästa kast..... Varje öring var lika fin och en av dem var över 60 cm lång.

Utan att alls förringa det fina fisket, för det var verkligen fantastiskt, så blev det nästan väl enkelt till slut. Får man tänka så? Jag gjorde i alla fall det, utgången blev allt för självklar och överraskningsmomentet uteblev. Det var dags att pröva med något nytt. Längst vasskanten vakade en ny fisk, denna skulle testas med en torrfluga. Tänk om jag skulle lyckas, att fånga årets första torrflugeöring redan vid mitten av april!

Flera öringar syntes vaka inne i vassviken.

Det som mest liknade en nykläckt fjädermygga i asken var en F-fly i storlek 16. Tafsspetsen förlängdes och byttes ner till ytterligare en dimension. Sittandes på kanten med linan liggandes i slingor och med flugan i handen var jag redo att möta nästa vak.
Jag fick vänta, oj vilken väntan det blev. Otåligheten växte inombords och just som jag klurade på att byta tillbaks till flicksländenymfen igen så kom nästa vak.

Vakbilden tätnade, men de höll sig hela tiden precis utom räckhåll. Till slut kunde jag inte hålla mig längre utan kastade ut flugan i riktning mot vaken.
Ytterligare väntan, inget hände, vaken upphörde och jag började tänka på annat.
Så sker det, då jag vänder tillbaks blicken mot flugan igen har den precis försvunnit ner i ett vak. Jag hinner tänka "jäklars, där var jag för sen" men då linan sträcks upp så sitter faktiskt fisken där.

Jag blev verkligen så där barnsligt lycklig som man kan bli ibland. Men den här gången för en öring på knappa halvkilot, som gick upp efter en liten F-fly i storlek 16. Det är underbart att vara flugfiskare!!

Flera av dagens fångade öringar var verkligen granna!