I början av veckan hade jag den stora äran att få instruera personal ifrån företaget AstraZeneca, i Tidan Baltak. Dagen skulle ägnas tjecknymf, något som dem flesta aldrig tidigare hade sysslat med.
Först höll jag en sedvanlig introduktion i strömmen framför bordet vid odlingen, där kastet och fisketekniken illustrerades. Men mitt under pågående instruktion nappade en regnbåge, som sedan en av deltagarna fick öva drillning med. Snöpligt nog så släppte den hullinglösa kroken efter en stund, men vi fick i alla fall känna på den ett tag.
Dagen var i mitt tycke mycket trevlig där dom flesta fick känna på fisk.

Vitsippa och dagslända, årets torrflugefiske har äntligen börjat.

Men den stora upplevelsen under "veckan", hände faktiskt i söndags. Jag hade nämligen hoppats på en kläckning av antingen March Brown eller Åslända i Tidan. Vädret var visserligen bra men den sena säsongen kunde ha fördröjt kläckningarna.
Jag och Martin träffades vid ån under eftermiddagen för att förena nytta med nöje. Dels skulle vi se om där vakade någon fisk men också "plåta" bilder till en kommande artikel om "French Nymphing".

Vi valde att börja vid "ruinpolen" srax nedströms  Bälteberga, där brukar nämligen öringen vaka även tidigt i maj. Vi behövde inte vänta särskilt länge förrän den första fisken bröt ytan i ett nätt vak mitt i polen. Jag blev helt till mig inombords, årets första vak i strömmande vatten är inte "kattskit" direkt. Minuten senare hade öringen visat sig ytterligare två gånger, plötsligt var det skarpt läge. Vilken känsla det var att äntligen få ha en anledning att plocka ut en nybunden torrfluga ur ett av torrflugeaskens fack! Valet föll på en Catskillfluga i storlek tio med ett grått palmerhackel över kroppen.

Årets första torrflugeöring i Tidan.

Först kastade jag flugan över fel område, men efter en stund kom jag rätt. Öringen tog då flugan omedelbart, men i stundens allvar missade jag mothugget.
Ett par kast senare gick öringen upp på nytt, men tyvärr jag var lika sen eller snabb med mothugget som tidigare. Två missade chanser var ett dåligt omen inför det kommande året. Men till slut gick det ändå vägen, vid tredje försöket lyckades mothugget.

Det var en öring, inte särskilt stor men ändå en öring tagen på torrfluga tidigt i maj- gissa om jag kände mig nöjd?
Vi dröjde oss kvar i polen en stund men ingen mer fisk visade sig. Martin krokade senare en hel "dröse" regnbågar på "french nymphing" medan jag plåtade.

Martin fiskar "French nymphing" nedströms Bälteberga

Härefter var jag sjukskriven ett par dagar i från jobbet, vaknade en morgon med yrsel och illamående. Antagligen var det något som satt sig på balansnerven, roligt var det i alla fall inte.

Som tur var hann jag bli skapligt återställd inför sportfiskemässan som under helgen gick av stapeln i Sundsvall.
Resan upp var dryg, men oj så skoj vi hade i bussen. Vi var sammanlagt 6 flugbindare som samåkte från Uppsala och fastän att flera av oss aldrig hade träffats tidigare så infann sig snart en känsla av....... "lumpen".

William Moberg gjorde reklam för sommarens Smedmanvecka

Mässan var mycket välarrangerad, med massor av aktiviteter. Jag själv band flugor tillsammans med ett tiotal andra flugbindare på flugbindargatan.
Där fanns flera flugbindare vars flugor jag tidigare aldrig hade sett, men jösses så skickliga de är. Man blir lätt lite blyg då man ser deras alster och jämför med dom egna "tussarna". Samtidigt är det otroligt kul att det i Sverige just nu vimlar av duktiga flugbindare.

"Micke" Lindströms vackra tuber med mjuka hackel.

Under mässan var det också en tävling i underhandskast, flera namnkunniga flugkastare fanns på plats. Jag ställde inte själv upp i tävlingen, skulle förmodligen inte ha haft någon chans i alla fall, men tycker ändå mycket om att kasta. Därför tog jag tillfället att öva lite tillsammans med de andra. Förutom att jag fick flera tips och lärde mig massor så kunde jag ändå inte sluta imponeras över den fina kamratandan som fanns i gänget. Flera av killarna var konkurrenter i tävlingen, men hjälpte ändå varandra med vad de kunde för att kasten skulle bli längre.

Tack alla som gjorde dagarna i Sundsvall så trevliga!