Småländsk torrflugeöring och Bibio på Åsen.

Förra veckans fina torrflugefiske i Tidan gav mersmak, det var därför läge att undersöka om klubbåá skulle ha något att erbjuda. Måndagens väder var på topp och blotta tanken att åka upp till ån gav en härligt pirrande magkänsla. Niklas var som vanligt pigg på att följa med och strax efter lunch stod vi klädda i vadare, beredda att möta vårt öde.
I Jönköping var temperaturen behagligt skön, men vid ån var det knappt åtta grader trots solsken. Ovanför den krabba strömmen syntes några enstaka bäcksländor, men inga tecken på dagsländor. Intill kanten vid vadet blommar fortfarande blåsippor medan åns sydsida är bländade täckt av vitsippor.

Trots avsaknad av sländor knöt jag ändå på en mörkt olivefärgad cdctorrfluga på tafsen. Antagligen skulle det ha varit effektivare med nymf. Men just nu så gör jag nästan vad som helst för att få se en fisk komma upp till torrflugan. Naturligtvis var ingen öring intresserad av min vackra Baetisimitation. För Niklas gick det däremot bättre, han lyckades kroka två stycken nästan direkt. Då jag frågade om vilken fluga han fiskat med så skrattade han före han svarade;
- en mörk Bäckslända!
Jag kollade i asken utan att hitta något som ens påminde om en sådan. Då jag sedan såg den aktuella flugan insåg jag till min fasa att det var det mönstret jag precis rekommenderat i senaste FiN.....

Niklas vackert smörgula torrflugeöring.

I samband med sportfiskemässan i Sundsvall pratade jag en del med min vän Stefan Siikavaara ifrån Piteå. Han delar alltid med sig av sin stora kunskap om kastning, vilket för mig har inneburit ett växande behov av att få kasta mer och bättre. Visst, man ska inte blanda ihop casting och flugkastning men det ena behöver inte utesluta det andra.
Stefan hjälpte mig att införskaffa en ny fluglina för just kastträning, en Scientific Angler Extreme Distance i klass fem. Linan har en extremt lång klump och mäter totalt 36,6 meter.

Till att börja med repade jag som vanligt ut all lina ifrån rullen med tron om att detta skulle bli en enkel match. Anna hjälpte mig att mäta upp de 40 metrarna längs vägen för att jag på ett ungefär skulle kunna se hur långa kasten blev.
Men oj vilken skillnad det är mellan att kasta 28 meter och 38 meter. Bakkastet vid ettan accelererade som en formel-1 bil, vid tvåan släppte jag lina både där fram och bak. Trean, då allt ska ut, jodå ut kom det men oftast i form av en stor hög.

Jag insåg snart behovet att ändra min annars ganska klassiska kaststil till att bli aningen mer modern. Efter diverse ändringar så gick det genast bättre. Men jag kan fortfarande inte accelerera kastet på samma sätt som castingkillarna gör. Däremot funkar det bra att blanda stilarna, lite snabbare och distinktare än annars men fortfarande med en klassisk "touch". Jag tänker försöka öka kastet lite i sänder, men alltid behålla fokus på kontroll. I dag har det gått ganska bra och jag har lyckats få till några kast som nästan nådde hela vägen, men jösses så svårt det är.

Patrik kom hit över helgen för att fiska. Eftersom jag hade fullt upp med taket så fick han och Niklas åka till en av Västgötaåarna utan mig. Fisket var dessvärre mycket dåligt och nästan inga sländor syntes till.
Därför bestämde vi oss i lördags för att göra en satsning på Nordvattnet (Hökensås) i stället. En kraftig vind strök längs sjön under hela dagen, men nere mot viken strax före fredningsområdet låg sjön i lä. I buskarna syntes mängder med Bibio´s. Dessa svärmar under varma majdagar och kan i vissa vatten bjuda påverkligt vakfiske.

På vattenytan stod mängder med Bibios

Längre ut i sjön vakade det hela tiden, ibland kom flera vak samtidigt. Till en början var fisket dåligt, vi vare sig kände eller fick något alls. Efter någon timmas nötande med torrfluga var det dags att byta taktik. Den ensamma torrflugan byttes ut till två fjädermyggpuppor och en rejäl Streaking Caddis. Torrflugan placerades som ändfluga och myggpupporna ovanför med en halvmeters mellanrum. Tanken var att fiska hem flugteamet enligt "tvättlineprincipen".
För att kunna fiska flugorna driftandes bytte jag plats till udden, där vinden ständigt strök förbi strax utanför. Flugteamet kastades rakt ut och läts sedan driva med ytvattnets rörelse i vindens riktning. Flugorna ska absolut inte fiskas hem snabbt, egentligen ska man bara hålla linan sträckt genom en långsam handtvist.

Längre ut, utom kasthåll vakade fisk hela tiden.

Det dröjde inte länge förrän den första fisken tog en av myggpupporna. En fantastisk fisk som bjöd på verkligt hålligång, trots nästan lektid.
Efter en stunds fightande fick jag tillsist in den till håven. Det var en imponerande syn, perfekt kroppsform och helt utläkta fenor.

Regnbågen tog den en röd fjädermyggpuppa.

Desto närmre lunch tiden gick desto bättre fiske blev det. Vi fick flera regnbågar som alla tog på små myggpuppor, mörka torrflugor eller Black & Peacock.
Nu i veckan som kommer blir det fortsatt mycket fiske, både i Baltak och på Åsen. Hoppas nu bara att kläckningarna tar fart. I lördags såg vi föresten en del vassländor, tillåter helgvädret kan det nog bli kläckning på allvar.
Har du tänkt dig upp till Hökensås så gör gärna ett besök i Nordvattnet, där är hett som bara den.