Jag och Petri har som tradition att nattfiska på Hökensås minst en gång om året. Mestadels har vi hållit till vid Prinssjöarna eller i Lilla havsjön. I år skulle vi testa Strandgölen, där jag ofta nattfiskade under 1990-talet.

Tillskillnad i från yngre dagar åkte vi upp till sjön ganska tidigt. Mest för att vi också skulle få tid över att gå igenom allt annat som hänt under sommaren. Petri och jag har fiskat tillsammans i nära trettio år och trivs alltid bra tillsammans. I viken utanför huserade den charmiga svarthakedoppingen. Arten är tydligen sällsynt varför flugfiskare numer fått konkurrens vid sjön av nyfikna fågelskådare. Det är kul att upptäcka naturen i kombination med flugfisket, på så vis får fiskeintresset ett större djup.

Första timmarna vid sjön är fisket tämligen dött, några enstaka vak här och var men inget "racerfiske" att tala om för egen del. Petri har däremot ett betydligt mer intressant fiske och missar inte mindre än fyra- fem hugg första timmen. Han använde en stor Muddler minnow, som torrfluga för att imitera en stor nattslända. Eftersom Petri sällan annars missar en fisk på torrfluga så misstänker jag att flugan var för stor och att dom därför tvekat i sista stund.

Spännande mörkerfiske i Strandgölen.

Strax efter midnatt gick jag ner till "Flicksländeviken", nedanför lilla bilparkeringen. Här brukar fisket vara bra under småtimmarna, åtminstone var det så för tio år sedan. Ett vak alldeles bredvid mig visade att jag tänkt rätt. En stor Buse bunden på en åtta placerades snabbt intill, därefter följde en kort väntan och sedan en mycket långsam handtvist. Hugget var knappt noterbart, men trots det så lyfte jag spöet i ren reflex. Regnbågen kändes ganska loj och kunde snabbt fightas trött på kort lina.

En Buse hemfiskad strax under ytan var melodin i Strandgölen.

Nästa båge tog också på en Buse inne i parkeringsviken. Min favoritfiskeplats vid nattfiske är längs brantkanten på andra sidan. Den här regnbågen var det betydligt mer fart på och bjöd på ett par rejäla rusningar före jag väl lyckades få in den. Vid normala förhållanden skulle jag antagligen ha släppt tillbaks den här fisken eftersom den helt tydligt hade gått i sjön under många år. Men vattentemperaturen är över 23 grader och en utpumpad regnbåge i den storleken hade helt säkert inte överlevt.

Tillskillnad ifrån tidigare år tog vi det lugnt och sov ett par timmar i bilen, för att vara i form till det tidiga gryningsfisket.
Vid 04:00 satte vi igång igen och Petris oflyt höll i sig. Det var nästan som om det gick troll i allt han gjorde, tafsar som oförklarligt gick av eller flugor som släppte taget- allt hände. Så till sist vände lyckan och Petri kunde med råge ge igen på alla "Murphy´s" illhärjningar tidigare under natten. Ute på sandudden var det fisket klart bäst under morgonen. Ett antal fiskar syntes vaka och både Petri och jag fångade tillsammans flera fina regnbågar.

Petri landar en vacker sommarbåge från Strandgölen. 

Då vi undersökte maginnehållet på dom fiskar vi hade fångat så fanns där en hel del noterbart. I huvudsak hade dom ätit ryggsimmare, sävsländenymfer och fjädermygglarver. Men där fanns också en del husmask, nattsländor och puppor.

Sammantaget så var fisket i Strandgölen det bästa jag har haft i sjön sedan flera år. Vi räknade samman alla fiskar vi varit i kontakt med under vårt fiske och hamnade på mer än 20. Naturligtvis missade vi eller tappade dom flesta, men siffran säger lite om hur fisket i sjön är just nu.

I morgon bär det iväg norrut för filminspelning, först till Norge och sedan till Saxnäs. Jag är lite nervös för hur vädret kommer att bli, det har nämligen utlovats mycket regn i Norge- men "vädersiarna" har haft fel förut.