Senaste tidens goda torrflugefiske i ån har väckt en slags abstinens. Kanske inte så konstigt med tanke på att sommarens myckna regnande har hindrat just sådana aktiviteter.
För håll ändå med om att det känns lite kymigt då säsongen inte riktigt har kunnat tillfredställa alla våra upplevelsebehov. Jag blir allt mer övertygad om att sommarens minnen fungerar som ett slags "fettlager" att leva på under dom knapra vintermånaderna.
Eller som den danske fiskeboksförfattaren Sven Saabye ungefär en gång uttryckte: Det är inte mängden fiskar vi fångar som ger oss den största glädjen, utan minnena ifrån dem".

I slutet av veckan var det åter dags att göra ett besök i klubbåá, med förhoppning om ytterligare ett bra torrflugefiske före säsongen är till ända. Men oj vad fel det blev. Under några dagar hade regnet fullkomligt öst ner så att ån nu åter rinner över sina breddar. I dom mörka polerna, där det bara för några dagar sedan kläckte åsländor, var ytan täckt av vitt skum. Att ens försöka placera en torrfluga på ytan var dömt att misslyckas.

Fast det är klart, vad är det nu man säger."Det är bara att gilla läget" osv. Nåväl det blev till att testa av sträckan från bilparkeringen ner till landsvägsbron med en tung Zonker i stället. Kanske inte lika kul som att fiska efter vakande fisk, men ändå en del av själva flugfisket.

Zonkern var räddningen då ån åter är hög.

Jag valde att fiska av polerna på det allra enklaste sättet, tvärströmskast- mendning och sedan långsam hemtagning. Jag fick ett par öringar trots det höga vattenståndet, en av dem var dessutom ganska hygglig- över30 cm.

Det enda jag tänker på nu är; Var detta allt för i år? Ska det fortsätta att vara högvatten september ut?

Under hösten har jag haft förmånen att instruera några verkliga trevliga gäng i Baltak. Förra helgen var det Vaggerydsgänget och denna helg kom Karlskogaklubben på besök. Fisket var på topp och killarna som deltog fick alla mycket fisk. Intressantast var ändå då Thomas gick över från trad.tjecknymf till French style. Tafsdimensionen byttes till 0,11, flugorna till stl 16- 18 och tafsen förlängdes till 7 meter!  Vi testade utanför fikabordet vid odlingen där säkert ett fyrtiotal andra fiskare hade gjort sitt bästa hittills under dagen. Thomas hade napp vid nästan varje kast, både av stora och små fiskar. Av det lärde åtminstone jag mig att små flugor och tunn tafsspets är en extremt effektiv kombination i Baltak.

I måndags träffades jag, Elge, Patrik och Martin för att fiska tillsammans i Nordvattnet. Patrik och Elge ville fiska ifrån båt vilket passade mig utmärkt eftersom det nu är mer än tio år sedan jag prövade sist.
Båtarna som finns att hyra är gjorda för att ro med, men är alldeles för lätta för driftfiske. Dom flesta som fiskar ifrån båt brukar släpa flugorna ungefär som vid dragrodd. Tekniken som också benämns som "harling" kan stundtals vara ruskigt effektiv och är dessutom ganska behaglig. Jag var dock sugen på ett mer aktivt fiske, ungefär på det vis jag lärde mig under min vistelse på Irland för 15 år sedan.

Flugorna fiskas hasande framför båten, i vindens riktning.

Med vinden pressandes mot ryggen drev jag och Martin långsamt rakt norrut. Martin hade ännu inte satt samman spöet då jag på tre kast missade lika många fiskar. På mitt tackel satt en våtfluga "Mar lodge", en svart dabbler och en Green peter som toppfluga. Samtliga fiskar hade dittills tagit olika flugor så det kändes som att oddsen var goda.
Då även Martin fått i ordning på sina prylar rodde vi tillbaks och gjorde om driften över samma område igen. Den här gången var jag mer koncentrerad då nästa fisk tog och lyckades med krokningen.
Resultatet blev en vacker frivattenfisk på ca 1,5 kg i prima kondition med helt utläkta fenor.

Martin med en vacker frivattenbåge tagen på en Dabbler.

På samma sätt fortsatte sedan dagen i regnbågens tecken för alla fyra. Patrik krokade bland annat en fin fisk på en rödaktig hjorthårsfluga som vi annars använder samband med hasarfiske.

Båda båtarna fiskade över hela sjön men det var framför allt i båda ändarna som vi mötte fisk. I bortre ändan av den "första" sjön hade jag och Martin bäst fiske, vid lunchtid mötte vi fisk vid varje drift, ofta ganska långt ut i sjön. Bäst fungerade toppflugan, Green Peter stl.12 för mig, men jag fick också en hel del fisk på ändflugan.

Green Peter, Yellow Peter och Dabblers gillades av fisken.

Sammantaget en mycket trevlig dag på Nordvattnet med mycket fisk, stark fisk och vacker fisk.

På lördag blir det en sväng till vår andra å, Nissan men det blir också några spännande turer till Åsen igen.