Det är bara att inse, måndagens trevliga fiske i Nordvattnet har
återväckt mitt intresse för båtfiske.
1995 bodde jag i Mountshannon på Irland, intill den väldiga sjön
Lough Derg.
Bara 20 minuters rodd ifrån byn ligger den mytomspunna ön Holy
Island med alla sina kloster- och kyrkoruiner. Ön har invaderats av
vikingar vid inte mindre än sex olika tillfällen och varje gång
färgades sjön röd av blödande och skändade kroppar. Där av namnet
"Lough Derg",den röda sjön.
Jag trivdes bra på Irland både med människorna, livet och med
fisket. Öring fanns det gott om både i åar och i bäckar men det var
i sjöarna som den största fisken fanns. Det var också orsaken till
att jag och mina vänner John och Jim helst fiskade i någon av dom
stora sjöarna som L.Carra eller L.Mask. Något landfiske var det
aldrig tal om eftersom båtfisket var betydligt bekvämare och
dessutom effektivare.
Jag lärde mig massor av Jim och John om hur det Irländska
båtflugefisket ska bedrivas. Framför allt så lärde dom mig att se
på sjöfisket utifrån helt andra perspektiv än här hemma.
I går hade jag och Martin tänkt pröva lyckan i Tidan- Baltak.
Men bådas våran längtan "skrek" båtfiske och vad kunde då inte vara
bättre än att pröva vår egen röda sjö, nämligen Rödsjön på Hökensås
med sin naturliga öringstam.
För många år sedan fick min pappa ett par vildöringar på strax
under kilot där, med en gul/vit Mepps. Jag minns att dom smakade dy
och att abborrarna smakade betydligt bättre.
Men skulle det fortfarande efter 20 år finnas vildöring kvar i
sjön? Oddsen för det borde vara små med tanke på senaste årens
varma somrar.
Regnbågen nappade friskt.
En sydlig ganska snäll vind drog rakt över sjön, därför blev det
till att börja fisketuren med att ro över till andra sidan. Första
driften valde vi att göra mitt i sjön längs ett tydligt driftspår
där både löv och bubblor låg samlade på ytan. Med vinden i ryggen
och bra fräs på flugorna över vattenytan dröjde det inte länge
förrän de första regnbågarna hade drillats och krokats av. Särskilt
en av mina nybundna toppflugor fungerade väldigt bra. Flugan är
mycket enkel att binda och består av en kropp med gingerfärgat
sälhår, kropp- och fronthackel av gingerfärgad tupp och två
hackelspetsar av dem samma pekandes bakåt som två vingar.
En gingerfärgad torrfluga var flugan för
dagen.
Efter två drifter kände vi oss aningen mätta på regnbåge, vi
hade nämligen fått ett helt gäng vid det laget. Därför blev det
läge att göra ett taktikbyte, med hopp om att finna Rödsjöns vilda
öring. Längs ena sidan följer en gata med öppet vatten,
näckrosbältet tar vid först ett tiotal meter ut i sjön. Där skulle
vi söka öringen, precis där John en gång lärde mig att söka efter
öringen utanför Holy Island i den "Röda sjön".
Redan vid första driften tog en cigarrstor öring min ändfluga,
en rostfärgad irländsk våtfluga med en vinge av "brown
mallard".
Vi fortsatte driften ytterligare ett tiotal meter fram till en
vassrugge. Utanför såg vi ytterligare en fisk vaka men var även
detta en öring? Fisken tog den hasande toppflugan på typisk
regnbågsmanér vid andra försöket. Förnuftet sa regnbåge medan
motståndet sa öring, förväntningen om att lyckas fånga en hygglig
vildöring var stor.
Det var en öring, en fantastisk fisk juvel på över 35 cm! Oerhört
vacker och helt vild, tänk att dom fortfarande finns kvar.
Dagens största vildöring mätte över 35
cm!
Det dröjde inte någon lång stund förrän vi fått öring nummer tre
och fyra och........
Fisket var på topp och den ena öringen efter den andra tog på våra
irländska våt och torrflugor. De flesta öringarna mätte strax över
30 cm, men vi såg betydligt större.
Rödsjöns öring är täckt av svarta och röda
fläckar.
Nästa vecka är det dags för mer fiske på Åsen, men då
tillsammans med ett helt annat gäng.
