Inför 2011 ställde jag upp två nya mål, mer tid för fiske och ett eget kontor. Det första får vänta ett tag till, men det andra målet löste sig snabbare än jag vågat hoppas. Lite på måfå nämnde jag mitt behov för Hökensås Sportfiske, utifall dom skulle ha något ledigt utrymme i sina lokaler. Det hade dom, vilken lycka! Nu kan jag alltså samtidigt som jag skriver befinna mig "mitt i smeten" så att säga. Det kommer också att innebära att mitt fortsatta samarbete med Hökensås kommer att kännas än mer självklart framledes.

Nu återstår att lösa ett annat litet problem. I samband med tövädret så rasade all snö ner ifrån taket och på något märkligt sätt så verkar den mesta snön ha hamnat i en hög utanför mitt kontorsfönster. Det får bli till att dra på sig vadarbyxor och bege sig ut för att skotta.

Jag och Jussi var mer än lovligt optimistiska då vi under hösten tog beslutet att filma det sista kapitlet av vår kommande streamerfilm i januari. Men mot alla odds så steg temperaturen några grader, just dom dagar vi tänkt filma.

 I Zon 1 går det utmärkt att fiska fastän minusgrader och is.

Fortfarande ligger ån (Baltak) täckt av is, det är egentligen bara vid zon 1 som det går att fiska. Med tanke på vinter, 0,2 grader i vattentemp och en extremt låg ämnesomsättning hos fisken så hyste vi inga större förhoppningar. Dessutom skulle vi inte tjecknymfa, utan streamerfiska.
Jag hade förberett mig dagarna innan med att binda upp ett gäng romkorn och några verkligt orangefärgade streamers. Färgen orange är i mitt tycke tveklöst den mest gångbara i ån just nu.

Efter ett par snackscener skulle det äntligen bli dags att börja fiska, i "home pool" utanför bordet. Som för övrigt kanske är den mest fiskade platsen i hela Sverige just nu.
Vi skulle filma två tekniker, upp- och nedströmspresentation. Jag valde att börja med den senare som är ett slags mellanting av "tjecknymf" och "jiggfiske". För säkerhetsskull placerade jag ett romkorn framför streamern utifall fisken denna dag skulle föredra något mindre.
Lyckligtvis dröjde det inte någon längre stund förrän det första nappet kom, just då flugorna passerade förbi framför mig. Hugget kändes lent och sävligt, inte alls så där aggressivt som det annars kan göra i samband med streamerfiske.
Efter en del fightande ifrån två viljor så lyckades jag tillslut få till en vacker håvning framför kameran. Det var en öring, riktigt fin faktiskt. Både jag och Jussi blev förvånade eftersom vi inte fått någon öring i ån under hela hösten. Längs sidan syntes tydliga ärr efter höstens lekbestyr.

Jussi filmar uppe vid fallet. 

Senare visade sig att vår tur skulle hålla i sig dagen ut, för jisses vilket fiske vi hade. Stundtals var det napp i varje kast, både ned och uppströms. Vid ett tillfälle då jag vadade mig nedströms mot bron så nappade det flera slumpfiskar. Eftersom det är relativt grunt just där så står där sällan någon fisk annars. Men denna dag hade flera öringar ställt upp sig längs grundflaket och nappade som galningar. Jag lyckades inte kroka alla, långt därifrån, men en del lyckades jag få upp. Men mest förvånande var ändå att det bara var öring som nappade, endast en av fiskarna var en regnbåge.

I Tidan var öringarna verkligen på hugget.

Dagen därpå sjunk temperaturen ner under nollan igen och fisket blev riktigt uselt. Jag tappade en öring och lyckades tillslut fånga ytterligare en regnbåge före dagen var till ända. Sammantaget vill jag ändå understryka att trots kallväder och is så är det faktiskt värt att göra ett besök till Baltak, fisket är nämligen riktigt bra.