Under de senaste dagarna har jag lagt mycket tid att skriva på flugbindningsboken som är tänkt att komma ut nästa år. Jag har lovat Lina på Settern att det mesta ska vara färdigskrivet tills mitten av december och det återstår minsann ganska mycket före allt är klart. Men jag gillar upplägget där innehållet i första hand baseras på kunskap om bindtekniker och material än dom enskilda flugmönstren.
Det kinesiska ordspråket säger "giv honom en fisk, så klarar han sig resten av dagen, lär honom att fiska så klarar han sig resten av livet". Boken är lite kinesisk, när man lärt sig de knappa trettiotal teknikerna så kan man göra mer än hälften av alla populära flugmönster.

Men givetvis har det fiskats också, Lilla Havsjön ligger som tidigare nämnt farligt nära kontoret på Åsen och fisket har nu varit riktigt bra där. I måndags patrullerade säkert ett trettiotal fiskar längs brantkanten och inne i Brandstorpaviken. Dom åt pyttesmå knott som jag inte vet namnet på, men dom motsvarar stl 24, svart kropp och ganska höga stålblå vingar. Särskilt roligt var att fisken kom in mot kanterna och "sopade" som frisör- Patrik skulle ha sagt. Det betyder att dom vakar flera gånger inom ett litet begränsat område.

En urstark novemberbåge tagen på torrfluga.

Men fisket var inte på något sätt enkelt, jag fiskade på ett helt gäng aktiva fiskar men gick bet på dem flesta. Antingen var flugorna för stora eller så placerade jag flugan där inte fisken såg den. Till slut gick det min väg, en kanonfirre tog på en liten infettad svart våtfluga.
Senare efter att mörkret hade lagt sig fortsatte fisken att vaka och då var det Busen som gällde. Liknande fiske har sedan fortsatt under veckan, men vakperioderna har inte varit lika intensiva.

Rödiglek i Lilla Havsjön.

Roligt har också varit att skåda dom stora vätterrödingarna som har hållit sig intill sjöns brantsida. Somliga har varit verkligt rejäla och lekbeteendet mellan flera fiskar har varit uttalat. Vem vet, kanske vi har ett naturligt bestånd av röding i sjön redan nästa år.