Nu har flugfiskesäsongen satt i gång på allvar, torrflugefisket har nästan helt tagit överhand i åarna och "fiske-eventen" står som spön i backen.

Förra helgen var det äntligen dags för årets "vårfluga" på Hökensås. Kursen går ut på att lära sig olika fisketekniker för stilla vatten och riktar sig både till den erfarne flugfiskaren som till nybörjaren. Just som jag klev ur bilen framför Hökensås fiskecenter möttes jag av ett glatt hej. En kvinna kom fram och frågade, känner du inte igen mig?
Ställd mot väggen försökte jag minnas tillbaks, men kunde inte finna något samband.
- Jag heter Ingalill och gick på kurs hos dig för 24 år sedan!
Genast trillade polletten ner och jag fylldes av en djup förundran och samtidigt en stor glädje.
Ingalill var en av dom första att gå höst- eller vårflugan på den tiden då jag och Sören Lindroth höll kurser tillsammans.

Vårsolen värmde skönt hela helgen.

Ingalill hade denna gång tagit med sig sitt barnbarn, som förövrigt är lika flugfisketorkig som farmor. Kanske det mest intressanta under hela helgen var att få lyssna till Ingalills alla äventyr som hon tillsammans med sin make har upplevt längs Sveriges fina harr- och öringälvar. Tänk vilken fin hobby flugfiske är ändå!

Kursen blev verkligen lyckad, mycket tack vare alla trevliga deltagare. Fisket var till att börja med ganska trögt, men efter någon dag satte det igång att nappa desto bättre. Dom flesta deltagare fick fisk, Ingalill var naturligtvis först ut.

Men det har också varit andra kurser sedan sist, Tjecknymfträffen i Baltak till exempel. Totalt blev det fem deltagare sedan två fått förhinder.

I Tidan Baltak fångas allt fler stora öringar.

Men deltagarantalet kändes ganska lagom, jag hade gott om tid för alla och jag tror att dom flesta kände sig ganska nöjda med dagen. Samtliga fick flera fiskar, varav några riktigt granna öringar kom upp.
Merparten av fisken togs på förhållandevis små flugor, läs jiggar i stl 14 och 16.

Det har som tur är inte bara varit arbete, också en hel del eget fiske har hunnits med. Bland annat en trevlig tur till Ätran tillsammans med vännerna Martin och Patrik.
I sanning ska sägas att jag nog hade hoppats på ett hyggligt torrflugefiske, men i det fina vädret lyfte Åsländorna allt för snabbt för att öringen skulle hinna bli intresserad.

Patrik håvar en torrflugefångad Ätranöring.

Men några fiskar lyckades vi ändå lura på torrt, inga jättar kanske låg dom på mellan 30- 35 cm.
Nja, inte helt sant, jag fick på guldribbat haröra i stl 14, en fluga som av någon anledning alltid är bra då Åsländorna kläcker.
Nu i veckan blir det fortsatt jakt efter vakande öring i åarna, kanske vi snart får se årets första Danica!