Gångna dagar har minst sagt varit hektiska, fiske, skola och den planerade turkietresan har tagit all uppmärksamhet.
Kanske mest intressant är att Danican kläckt på flera platser under slutet av förra veckan.
Just under en sådan kläckning hade jag dessutom förmånen att få guida en mycket trevligt kvartett ifrån Stockholm.
Planen och målet var självklart, Danicafiske efter vakande fisk- om det är möjligt.
Av den anledningen planerade vi in fiske sista helgen i maj, vilket oftast är en bombsäker helg för ändamålet i mina hemmatrakter. Visst, under vissa år har merparten sländor redan kläckt över men garanterat finns det fortfarande tillräckligt med sländor kvar för att prägla fisken.

Danican kläcker på flera platser, här en spinner.

Första dagen ägnade vi Baltak, detta fantastiska vatten som uppskattas av så många människor. Vi hade verkligen tur, eftersom årets första rejäla kläckning i ån inträffade just denna lördag.
Den första sländan syntes först vid elva- tiden men därefter tog det verkligen fart.
Vid Ruinpolen kläckte det så att det "sprutade", som "Hökensås- Otto brukar" säga. Killarna hade bråda tider där vakande fisk, mothugg och tillbakasläpp varvades om vart annat.
Särskilt bra fungerade den nu mera så kallade "Banansländan", en version av Staffan Lindströms fina chenilleslända men som målats knallgul. Märkligt att den fungerar så bra med tanke på att den inte alls till färgen liknar dom verkliga sländorna.

Dagen därpå fiskade vi på "Tiveden Flyfish´s" sträcka i Tidan utanför Tibro. Efter lördagens fina fiske i Baltak hade vi stora förväntningar på vad denna dags fiske skulle bjuda. Sträckan är onekligen fin, inte alls lik Baltak den är betydligt större- nästan som Säveån vid Floda.
Vi hade en hel del kläckningar av Danicor men dessvärre gillades inte dessa av regnbågen.
Väntan, idogt spanande och ett starkt hopp var avgörande faktorer för att vi till slut skulle lyckas kroka några fiskar. Samtliga var regnbågar, rejäla sådana som alla mätte upp över 55 cm. Det var mycket välkonditionerade fiskar med en utpräglad "Källefall- karaktär" som bjöd svårt motstånd.
Besöket på sträckan ingav mersmak och vem vet, kanske blir det en tur eller två också till hösten.

Lasse fiskar torrfluga på Tivedens sträcka i Tidan.

Mitt eget fiske har i första hand bedrivets med Danican i åtanke. Först ut har Tidan varit, men på den egna sträckan som jag arrenderar tillsammans med några likasinnade.
Dock har sländorna nästan helt uteblivet där, varför vet jag inte, men rejält besviken är jag i alla fall- jäkla sländor helt enkelt.
Desto bättre gick det i onsdags då jag och Ulf fiskade tillsammans med Stefan och Gunnar från Uppsala. Dom hade kommit ner till Göteborg för att fiska i Säveån. Inga Danicakläckningar att tala om däremot kläckte det rikligt med nattsländor under eftermiddag och kväll, vilket också öringen verkade uppskatta.
Fisket var verkligen bra- Säveån är verkligen bra- kanske bäst i hela västsverige.

Möjligen inte för kilojägaren, snarare för att ån är så hemskt trevlig att fiska i, men visst finns chansen till verkliga storfångster.
Det finns ställen att fiska nästan överallt, dessutom olika platser som passar olika lynne.
Jag hittade ett fantastiskt spännande ställe något stycke nedströms idrottsplatsen som verkligen luktar storöring. Utvadad och placerad med två stora stockar i midjehöjd väntade jag ut mitt byte. Platsen var onekligen spännande och i mitt undermedvetna visste jag att där skulle stå en hygglig fisk. Just som tankens formulering avslutats vakade en rejäl öring framför stocken, en halvmeter uppströms mig. Problemet skulle visa sig vara att kunna presentera flugan på så nära håll. Med linförarringen i handen och rullen hängandes strax ovanför vattenytan, blev avståndet tillräckligt "kort" för att låta en hasande nattslända imitera en äggläggerska över vakplatsen. Öringen gick upp nästan omgående, resolut och bestämt tog den flugan.
Därefter följde en verklig dans, vi gav järnet båda två så att säga. Efter en odramatisk håvning kunde jag snabbt mäta och fotografera den före den lugnt fick återhämta sig i håven en stund.

Öringen framför stocken mätte nästan 50 cm och var smällfet.

Förutom detta har vi också filmat fiskekapitlet i vår nästkommande flugbindarfilm: CDC- den magiska fjädern. Jag tycker själv att det hela har varit ett mycket lyckat projekt både flugmönstren och fiskescenerna. Flugorna har tagit nästan fyra år att jobba fram, somliga är mina egna mönster medan några tillhör andra. Jag tror och hoppas att denna efterföljare till vår första cdc-film kommer att uppskattas, flugorna har i alla fall fiskat väldigt bra. Filmen beräknas finnas för försäljning i augusti.

Denna vecka är jag i Turkiet, Alanya, det är skönt med "fiskesemester", sol och bad. Nästa vecka blir det åter allvar med fisket, hoppas på en sen kläckning i Tidan för då jäklars ska jag vara där.