Vad säger man dagarna före det är dags att återgå till arbete, vardag och rutiner? Alla frågar vi varandra artigt samma sak: Hur har sommaren varit, har ni varit hemma eller varit på resande fot månde?
För mig är svaret löjligt självklart. Det har varit skitbra! För vad kan annars sovmorgnar, kvällsgrill och massvis av fiske annars vara?

Visst, USA-äventyret tillsammans med min pappa var naturligtvis en fantastisk upplevelse. Inte minst att i vuxen ålder få möjlighet att uppleva något spännande tillsammans med en förälder. Flera strömmar i Montana hade drabbats av en mycket fördröjd vår och därtill extremt sena och svåra vårflöden. Exempelvis i Missouri rann det nära fem gånger mer vatten än vad som är normalt för årstiden. Vår lycka var att vi detta år valt att kuska runt i en husbil, en stor sådan dessutom. Före avresan hade min vän Tom Travis i Livingston listat upp alla fiskbara vatten, och dom som vi absolut skulle undvika.

Yellowstone river gick extremt hög och var helt ofiskbar.

Antagligen skulle jag kunna fylla flera sidor med berättelser om det fina fisket som vi upplevde i Big Horn, De Puy, Henrys Fork, Fire Hole och i Madison river. Men det tänker jag låta bli att göra och istället begränsa denna reseskildring till en enda dag, nämligen till fisket på De Puy.
Herr Travis hade nämligen lovat att fiska tillsammans med oss en dag om tid fanns, vilket det till vår lycka gjorde.
Min pappa, Arne, som inte fiskat så där värst mycket med fluga tidigare skulle alltså få fiska tillsammans med en av Montanas mest uppskattade guider!

Tom ville starta fisket nere vid Eva´s Hut, intill en liten fiskarstuga som fått sitt namn efter förra ägarens hustru. Intill stugan följer en krabb ström och därefter en lång meterdjup pol. I det kristallklara vattnet kan man enkelt se både öring och regnbåge uppställda sida vid sida. Sightfisket i polen visade sig från sin bästa sida där man valde ut en aktiv individ att rikta sitt fiske mot. Fastän idogt vakande var dom till en början mycket svåra att lura. Men efter att jag sett några spent spinners på ytan mellan alla dom nykläckta sländorna (PMD´s) så ändrades flugvalet till en imitation av en sådan. Genast blev allt bättre, ingen av dom vakande öringarna kunde låta bli att ta min orangefärgade Nylon-spinner. Som förövrigt väckte stort intresse även hos övriga fiskare vid ån - kul.

Precis som jag trodde så kunde inte Tom låta bli att guida min pappa, istället för att fiska själv. Det kan låta märkligt att man föredrar att hjälpa någon annan istället för att ägna sig åt eget fiske. Men jag känner delvis igen Toms känsla hos mig själv, där "guidehjärtat" på något sätt mår bättre av att guida någon annan än att själv fiska. Det var en fröjd och dessutom mycket lärorikt att se på då Tom försökte fånga dom vakande öringarna vid polen inlopp via min pappas kropp. Allt gick mycket lugnt och metodiskt tillväga och om inte den utvalda öringen dom tagit sikte på tog så byttes flugan snabbt ut till en annan. Efter några försök eller ytterligare byte tog oftast öringen till sist, men därmed inte sagt att fisken kunde håvas alla gånger.

Tom håvar en nymffångad strupsnittöring.

Liksom dom flesta amerikanska guider arbetar Tom mycket professionellt. Exempelvis så fiskar aldrig guiden själv under ett uppdrag. Han/Hon har alltid en enorm mängd utrustning med sig till låns- varav otroligt mycket flugor (Tom hade säkert en halv miljon eller så). Dessutom kan dom sina vatten extremt väl och kan därför alltid ge kunden ett bra fiske oavsett förhållanden.

Fisket i De Puy var verkligen bra, vi fick flera fina öringar på både nymfer och torrfluga. Näst roligast var att fisken under dagen varierade sitt födosök mellan olika insektsstadier. Ett tag tog dom enbart spent spinners för att en halvtimme senare helt övergå till att bara äta kläckare. Gissa om det var avgörande att imitera rätt stadie med flugan för att fisken skulle ta?
Men allra roligast var att få se hur en verkligt duktig guide arbetar tillsammans med sin klient.

Men sommaren har inte enbart inneburit fiske i USA. Tvärtom så har faktiskt det mesta fisket bedrivets här hemma, i Baltak och på Hökensås.
Baltak fiskar nämligen extremt bra just nu, dessutom över hela sträckan. Men även Hökensås har varit bra, inte minst Strandgölen som i mitt tycke knappast varit bättre på många år.
Bäst har Busen i stl 8ans streamer och Hökensåssländan fungerat.
I Baltak har situationen varit helt annorlunda, där har tvärtom mycket små flugor fungerat bäst. Nymfer i storlek 22- 24 bundna med ljus trådkropp eller tät koppartråd fungerat bäst.

En lycklig Martin med en nyfångad "storbåge".

I fortsättningen kommer jag att uppdatera bloggen betydligt oftare, men med kortare informationstexter. Det gör förhoppningsvis dig mer informerad om hur fisket är vid vattnen häromkring och möjligen det hela något mer lättarbetat för mig.