Häromdagen skulle det bli dags för årets sista fiskedag i klubbåná, åtminstone för min del. Visst, det är fortfarande dagar kvar, säsongen upphör först den femtonde.
Ulf och Patrik var där för några dagar sedan och hade ett kanonfiske med torrfluga vilket bland annat resulterade i några verkligt stora öringar, upp mot tre kilon!

Med Ulfs härliga beskrivning om vakande öring på näthinnan blev besvikelsen total då jag kom fram. Ån hade helt ändrat skepnad, kraftigt färgad rann den nu högt över kanterna, med andra ord usla förhållanden för torrflugefiske.
Men vid "Herrgården" var turligt nog ån betydligt klarare och skulle säkert kunna bjuda på ett par timmars trevligt fiske.
Mellan broarna, en kort sträcka på ca 150 meter, brukar man kunna se en och annan fisk vaka, men inte denna dag. Därför styrde jag kosan nedströms där ån långsamt meandrar sig fram genom vacker ek- och askskog. Men inte heller någon öring syntes vaka där, varför jag snart ändrade strategi till att göra ett försök längre uppströms i åns snabbare partier.

Det är inte helt enkelt att kasta ut flugan mellan alla grenar.

I en av höljorna som bildas just där strömmen lugnar sig såg det verkligen inbjudande ut. Flugan, en rejäl nattslända i krokstorlek 10, dansade förföriskt över stryket men ingen öring verkade fatta tycke. Ett par kast senare satt flugan fast, den hade krokat fast sig själv i en gren som precis når upp ovan vattenytan. Irriterad slet och drog jag så att vattnet stänkte och borde ha skrämt iväg varje eventuell öring. Till slut lossnade flugan från grenen och jag var nöjd med det.

Just då ringde Mårten från Hökensås Sportfiske, under tiden som vi snackade fortsatte jag att kasta flugan över höljan med den irriterande grenen. Just efter att samtalet avslutats fastnade flugan igen!
Denna gång blev jag verkligt irriterad och ryckte i för kung och fosterland och då hände det obegripliga. Grenen ruskade på sig och tog en väldig sats in mot en bråte mot den andra sidan.
Helt "tagen på sängen" stod jag där som ett verkligt fån och fattade ingenting. Med linan fortsatt spänd in mot "grenhopen" förstod jag snart att en rejäl öring hade krokats.
Så plötsligt vände en imponerande sida under bråten, tog sats och försvann sedan i ett "huj" nedströms utan att linan följde med. Den satt nämligen intrasslad ibland alla grenarna.

Fisket fortsatte därefter uppströms genom blindfiske med en "Riffle Sedge". Trots att ingen fisk visade sig så gick ändå några öringar upp och tog flugan. Intressant var att dom öringar som stod i anslutning till trädöverhäng nästan direkt reagerade då flugan landade hårt mot vattenytan. Antagligen har dom lärt sig att sätta det ploppande lätet i samband med mat som trillar ner ifrån grenarna.

En vackert tecknad Åná- öring tagen på Riffle Sedge.

I morgon blir det nya tag, då ska jag träffa några av killarna i din trevliga 
"Sverkestaåns flugfiskeklubb". Dagen ska ägnas i första hand åt entomologi, streamerteknik för strömmande vatten samt lite "myggfiske" om vi hinner.