Hökensås

Kom upp till sjön redan vid femtiden på morgonen. En helt underbar morgon med orrspel i bakgrunden, och ett ståtligt storlompar simmandes längre ut i sjön. Svag sjödimma och storlom ger en känsla av orörd vildmark.

Jag hade inte hunnit knyta fast flugan på tafsen före första vaket visade sig intill kanten. Att fisken tog något på vattenytan var det inget snack om, frågan var bara på vad? Under "Hökensåskursen" fick vi flera fiskar som hade ätit rikligt med stora fjädermyggpuppor. Dessa hänger precis i ytfilmen då de kläcks och med den erfarenheten knöt jag på en mörk flymf. Flugan hann knappt landa förrän fisken som precis vakat gick upp och tog. Trots en låg vattentemperatur bjöds jag på en rejäl rusning. Efter en stund kunde jag håva och återutsätta en fantastiskt vacker regnbåge med perfekta fenor. Det kan tyckas märkligt att återutsätta en regnbåge, dessa är ju trots allt utsatta för att fångas och ätas. Men en gammal fisk som acklimatiserats till ett liv i sjön och uppträder på ett naturligt sätt låter jag helst vara kvar. Det är oftast dessa som vakar och ger fisket den där extra kryddan. Tar jag upp en fisk för att äta så tar jag hellre en nyinsatt.

Så vände snart lyckan. Efter att återutsatt fisken trampade jag ner i ett dyhål, upp till midjan. Helt genomblöt och mycket irriterad fortsatte jag att fiska men nu endast klädd i mässingen. Ytterligare ett vak utanför mig och ett oförsiktigt kast som resulterade i det som jag bara hört talas om. Det gjorde fruktansvärt ont i ögat samtidigt som rädslan höll gråten krampaktigt borta. Hade flugan satt sig i ögat? Eftersom jag hört att smärtan då en fluga punkterar ett öga är så stor att man svimmar så förstod jag att flugan inte satt sig direkt i ögat. Nej, den hade satt sig i det under ögonlocket, endast några mm ifrån kanten. Jag hade tur den här gången och var trots den abrupta avslutningen ändå ganska nöjd med att få behålla synen.

För första gången på många år var det dags att återintroducera den tidigare så populära vårflugan som jag tillsammans med Sören Lindroth startade i mitten av 1990-talet. Kursen var fulltecknad av åtta verkligt trevliga killar från Göteborg, Vara, Stockholm, Ulricehamn och Jönköping. Till en början var fisket ganska trögt, men efter ett tag blev det lättare och alla deltagare fick en eller flera fiskar.

 I Kvigsjön hade ett par av deltagarna bra fiske med imitationer av flicksländenymfer. Men kursens verkliga överraskning och "fluga nummer ett" var en flytande Corixa fiskad genom boobytekniken. Sista dagen fiskade vi i Bastugölen, flera fiskar fångades på Corixor, fjädermygg och flytbaggar. En av deltagarna valde att fiska av "Östes udde" . Platsen gjorde att vi tvunget måste pröva en intermediatelina tillsammans med en klassisk hökensåsmontana. Under ett par timmars fiske nappade flera fiskar på montanan och det kändes nästan som gamla tider igen. Noterbart är att fisken utanför udden inte tog om flugan var förtyngd eller tilläts sjunka en längre stund. Det betyder att fisken konstant höll sig någon halvmeter under vattenytan. En trevlig kurs som åtminstone jag är väldigt nöjd med.

Jag och Martin hade bestämt träff vid Sydvattnet klockan åtta. Väderleksrapporten hade utlovat nära nog försommartemperatur vilket i och för sig skulle vara nödvändigt för att den sega isen snart skall ge med sig. I stort sett hela Sydvattnet var fortfarande istäckt, förutom viken och udden vid båtarna. Att fiska på Hökensås före premiären kan vara verkligt spännande. Bara gammal fisk i sjöarna som man dessutom oftast får vara själv om att fiska efter. Jag fiskade med en snabbsjunkande, (clear tip) lina och en fluffig, lila Booby- fluga. Vattentemperaturen visade på ett par grader så fisket skulle av naturliga själ vara ganska trögt. Men efter ett tag så tog årets första Hökensåsbåge och fighten var i full gång. En helt blank regnbåge på ca 60 cm i perfekt kondition kunde snart returneras tillbaka igen. Jag hade lovat mig själv att fotografera lite insekter denna dag. Så både jag och Martin letade trollsländenymfer och flicksländenymfer runt kanterna. Trollsländenymferna var enkla att hitta, men flicksländenymferna var desto svårare. Tillslut hittade Martin en riktigt mörk, kraftig och bred flicksländenymf, men det satt långt inne.